Syskonkärleken som börjar komma mellan våra små vilddjur är både fantastisk att se, men också lite jobbigt. Det finns nämligen några utmaningar med båda våra barn.
Om vi börjar med Mattis han är alltså över en decimeter längre än Leia och 6 kg tyngre. När de börjar springa runt och jaga varandra så slutar det oftast med att Mattis kommer i full fart mot Leia med armarna utåt och så blir det en rejäl knuff så Leia flyger, eller ibland så tacklar han Leia genom att krama henne när han kommer ikapp. Och så landar Leia underst såklart och blir superledsen.
Leia däremot blir väldigt fysisk (och är en liten retsticka) när de leker och busar nära varandra men sittandes eller liggandes. Då blir hon ofta så exalterad så hon nyper eller drar Mattis i håret. Som ni förstår så uppskattas det inte av Mattis.
När det händer så försöker vi säga åt dom hur de ska göra ”klappa på Mattis istället” eller ”ta i Leia försiktigt” och sen får de säga förlåt. Vilket de gör på en gång och kramar den andra. Sen går det två sekunder och så händer samma sak igen.
Men ibland blir de så himla mysiga, här är faktiskt en stund när de höll sams, trots att de var närgångna och busiga.
Men man blir så frustrerad när de inte lyssnar, och trots att de precis sett hur ledsen den andra blir, så gör de samma sak igen. Så jag tänkte kolla vad ni kan sitta på för grymma tips? Eller är det bara att ha tålamod och låta det bli lite gråt och kaos och upprepa samma sak igen och igen?
Känner SÅ igen det! Här hemma är Harry fysisk o brottas med Elsa medan Elsa istället nyps o bits. Jag tänker att jag kan inte göra så mkt mer än att säga att det gör ont på den andra o be dom kramas o klappas. Kanske när dom blir lite äldre blir det bättre 😉
Ja lika snabbt som de kan börja slåss så kan de istället kramas och pussas och säga förlåt. Det är en svår balansgång!