Jag har faktiskt inte glömt Unnis 7 månaders status, jag har tänkt på det varje dag de senaste veckorna, men tiden under semestern har bara inte funnits så här kommer det.
Unni känns så stor nu efter semestern, innan semestern så satt hon inte upp så stadigt, hon var inte intresserad av att gå eller äta. Men nu, nu sitter hon superstadigt, hon går om man håller i hennes händer och älskar att få sitta med oss och äta.
Däremot så fick hon för sig att sluta amma på dagarna, för ungefär 1 vecka sen. Jag var inte alls beredd på detta då amningen aldrig har varit ett problem, snarare tvärtom hon har ju vägrat flaskan länge. Men nu åt hon max 10 sekunder sen ville hon inte mer. Så flera dagar hade jag så ont i brösten på kvällarna. Skönt kan endel tycka, inte så skönt säger den här mamman då den maten tar hon igen på natten. Så från 1 matning per natt till ca 4-5. De senaste dagarna har det dock blivit bättre, nu är hon på 2 matningar.
Hon är fortfarande superglad har hängt med på semestern under varma, långa dagar utan att ens vara lite brydd. Oftast så sitter hon i vagnen helt nöjd, så länge blöjan är ren och torr. Men ibland har hon fått hoppa upp .i selen för att kunna se ännu bättre, vilket gör så hon får det största leendet.
Och igår, helt plötsligt så tar hon tag i barnens pall, och drar sig upp så hon står. Ber om ursäkt för dålig bild men hade bara mobilen i närheten och blev väldigt exhalterad. Ser ni lyckan och nöjdheten i ansiktet? Efter det ville hon bara fortsätta träna på att stå upp, drog sig upp mot allt, hon stod väldigt stadigt på knäna och ville bara sitta på knä resten av kvällen. Vilket hon aldrig tidigare gjort.
Det är så fantastiskt häftigt att få följa med på ett barns resa, och flera barn, när man kan se olikheter och likheter. Hur man kan få tre små personer som är så lika, men så olika. Jag tycker Unni inte alls utseendemässigt är lik Leia eller Mattis, men jag kan se deras drag ibland. Lite lika ögon som Leia, men lite lika kinder som Mattis. Hennes skratt är som en mix mellan hur deras skratt var när de var små, lika smittande som Mattis skratt, men lika feminint och fnissigt som Leia.
Vad tycker ni finns det någon likhet mellan familjens Wickströms barn?
Senaste kommentarer