Jag funderade hur länge det skulle ta innan jag glömde ett månadsinlägg, 5 månader tog det. IGÅR var det ju Unnis 5 månaders dag, men vi har haft så fullt upp så det har inte funnits tid eller möjlighet att skriva och fota.
Unni är fortfarande världens lättsammaste bebis, älskar alla, ler åt allt och är bara sur när det är hunger eller tröttheten som kickar in. Nu äter hon ca 120 ml ersättning ur flaskan och i natt var första natten som Hampus tog henne själv i gästrummet, hon åt vid 01.45 och sen vid 05 ungefär (men då smet jag in och matade henne för att slippa gå upp och pumpa).
Vi har bytt till sittdelen i vagnen, vilket hon älskar. Hon är så mycket nöjdare och det är också väldigt skönt för mig då vi kan använda den mer som ”stol” när vi är ute och ränner istället för att jag måste hålla i henne hela tiden.
I tisdags var vi på BVC, Leia och Mattis hade sin 3 års kontroll samtidigt, vilket var fantastiskt mysigt. Vi hade trott att hon kanske skulle ha stannat av lite i vikt och längd, men icke!
Längd: 69,5 cm
Vikt: 8600g
Hon väger alltså prick lika mycket som Leia vägde på sin 1 års kontroll, och är bara 2,5 cm kortare. Hon är till och med lite större än vad Mattis var (han vägde 8800g vid 7 månader). Det är så annorlunda allting den här gången, det går liksom inte ens att jämföra med Leia och Mattis. Hon fick ju dessutom vaccin, och jag kommer ihåg hur dåliga Leia och Mattis blev av 5 månaders vaccinet (ni kan läsa om deras 5 månaders kontroll här). Men Unni fick ingen reaktion alls, ingen feber, inget gnäll, möjligtvis sov hon lite mer dagen efter.
Maten går ner bra på den här damen, men den här månaden har hon dock ätit lite oftare på natten, från att ha ätit ca 2 ggr till att ibland ha ätit 5 ggr. På BVC pratade vi lite om detta och Maggan förklarade att det förmodligen var för att hon inte vill äta så mycket på dagarna längre (då kan man ju missa något livsviktigt). Så hon tar igen det på natten. Men nu har det sakta men säkert börja vända.
Hon är dessutom VÄLDIGT intresserad av vad vi har på våra tallrikar när vi äter. Hon har fått smaka lite potatis, banan och Mattis smög i henne lite glass. Och nästan allting har hon smaskat i sig. Så på ett sätt längtar jag tills vi börjar med mat lite mer ordentligt, vår tanke är att pröva med BLW precis som tvillingarna fick. Men å andra sidan så känner jag inte alls att jag har lika bråttom den här gången, amningen funkar hur bra som helst, hon tar flaskan helt okej och jag vill ha kvar min lilla bebis lite till. Förra gången hade jag så bråttom med att se barnen utvecklas och bli stora, jag längtade tills de skulle börja prata, krypa och gå. Nu vill jag bara ha kvar min bebis lite till, för det är ju kanske den sista.
Unni älskar att hålla på med tungan, sträcka ut den som en liten krok ur munnen, smacka med den och göra andra roliga ljud med munnen. Just nu är också fötterna väldigt intressanta, och att dra i hår (AJ!). Hon är så himla nöjd med allt, vill hålla i sina leksaker. Slänger iväg dem för att sen snurra efter, och tar sig någon meter på egen hand (inte alltid åt det håll hon vill), genom att rulla, snurra, sparka och dra sig framåt.
Senaste kommentarer