Jag älskar att jag har fått lära känna er ett år till. Och inte vilket år som helst, utan ett år som har inneburit prövningar för vår lilla familj. Den största prövningen för er har utan tvekan varit att bli storasyskon. Tänk att ni mina små bebisar blivit så stora så vi nu har en ny bebis i familjen. En liten Unni som ni har välkomnat in i vår familj på det finaste kärleksfullaste viset, som bara ni kan.
Leia din lilla busiga filur, du pratar, berättar och frågar så mycket nu. Du gillar att luras, och har det finurliga flinet på dina läppar när du gör det.
Mattis, underbara goa lilla man! Finns ingen med så stort hjärta som dig, som du kramar, tröstar och ser till att alla mår bra. Du är en liten tok som verkligen älskar när vi skrattar åt dina påhitt.
Ni båda två kan testa mitt tålamod just nu, när ni inte lyssnar, bråkar med varandra eller gör precis tvärtemot vad jag säger. Tur ni har en pappa som är lugnet själv och tar över när han ser att jag inte orkar mer, vi är ett bra team tillsammans er pappa och jag.
Men när ni varje dag kommer med era skratt, kramar, pussar och de finaste orden jag vet ”Mamma, jag älskar dig” så kan jag inte förstå hur jag överlevde utan det innan ni kom.
Trots att jag just nu vill pausa tiden, få behålla er små och alltid ha er nära. Så finns det en nyfikenhet på vilka personer ni kommer att bli när ni blir stora, vad ni vill göra, vart nu vill bo och vem ni kommer älska.
För mig kommer er lycka alltid att vara viktigast, för er ska jag vara stark nog att visa mig svag och för er kommer jag göra allt!
Senaste kommentarer