Jennie-Lie

Jag har funderat på det ett tag, men nu är det gjort. Unni har slutat amma. Egentligen så trappade vi ner ordentligt för lite mer än en månad sen. På nätterna åt hon närmare 5-6 gånger när hon fick amma, medan hon åt 1-2 gånger med flaskan. Så då blev det att vi körde flaskan.

en av de första amningsbilderna med Unni.

Däremot fick hon fortsätta amma på mornarna och någon gång på dagen. Det har gått så bra med amningen, och jag är tacksam för hur bra det har gått. Men jag är också tacksam att hon nu tar flaskan så bra. Ni som följt oss vet att Unni inte alls gillade flaskan, och det var väl när hon blev närmare 6 månader som det började funka ibland. Och det var väl egentligen först vid 9 månader som hon tog den bra.

Mysiga lilla bönan, med så långt hår!

Sen kom dagen, fast jämfört med Leia och Mattis, så visste jag inte att dagen kom. Det var efter jag och Unni varit i Stockholm på mässa, så åkte vi hem lördag morgon. Hon hade fått flaska nästan hela tiden vi varit där, men på flyget hem så fick hon amma, och somnade. Jag njöt så mycket av allt, av vår resa, av att hon kunde amma på planet och att hon blev så trygg att hon somnade. Jag visste inte då att det skulle bli sista amningsstunden.

Efter vår sista amningsstund, någonsin.

Sen gick dagarna och hon tog flaskan så bra som hon aldrig gjort, hon svepte flera hundra milliliter varje gång och det gick så bra. Så rätt som det var så var det tisdag kväll, och jag kom på att jag inte ammat på över tre dygn. Var lite öm i brösten men inte så farligt. Så då kände jag att, nej men nu! Mer naturligt än så blev det inte, både jag och Unni var redo.

Efter det så är det bara någon gång som hon sökt efter bröstet, men så fort hon ser flaskan så glömmer hon det är blir så nöjd.

Tack kroppen för du klarade av att mata Unni i över 10 månader!