Vår plan har varit att ha Unni hemma till och med augusti. När vi tog det beslutet hade både jag och Hampus anställningar. I april avslutade Hampus sin anställning för att starta eget, något han funderat länge på eller egentligen skulle han ta ett nytt jobb men då båda våra magkänslor skrek nej (då hade han redan sagt upp sig) så bestämde vi oss för att det var ett tecken. Och det har funkat hur bra som helst.
Men i oktober kom nästa smäll, mitt jobb fick slut på pengar och var tvungna att säga upp mig. Så där stod vi med två alternativ. Ett, jag skulle vara mammaledig heltid, Hampus skulle vara tvungen att jobba och dra in tillräckligt med pengar för att vi skulle klara oss. Eller alternativ två, jag börjar också frilansa och hade två jobb som kunde ge mig timmar. Det blev alternativ två!
Så nu kör både jag och Hampus eget. Lyxen är att alltid kunna bestämma över tiden själv, att prioritera arbetet som man vill. Nackdelen är att inte ha en fast summa som rullar in. Nu har det gått väldigt bra för Hampus och mig, men vi måste ta på oss jobb fall om vi får sämre med jobb en månad eftersom vi inte har någon buffert än i företagen.
Men det gör att det blir mycket jobb, mycket pussel och det går kanske ut lite för mycket över livet. Dessutom kanske det har kommit en öppning som gör att vi har möjlighet att skola in Unni tidigare än vi tänkt. Redan till våren. Planen skulle då vara att skola in henne i april, ha henne på förskolan 3 dagar i veckan och resten hemma.
Men samvetet har ihjäl mig, känner mig som en så dålig mamma som ens funderar på detta. Att behöva sätta henne på förskolan flera månader innan vi tänkt. Men någonstans så vet jag att vi alla skulle må bättre i det. Och tiden med Unni skulle bli riktig kvalitetstid. Men jag vet inte, samtidigt gör det ont i mig att min lilla böna blivit så stor så hon skylla klara sig utan oss på förskolan.
Hur skulle ni göra? Hur ska jag tänka?
Vår yngsta blir 1 år i slutet av januari och vi kommer skola in honom i april, dvs när han är dryga 14 mån. Storebror var närmare 2 år när han började och hade en så jobbig start på förskolan, så nu provar vi så här istället. För mig känns det dock viktigt att han kan gå, och i alla fall kunna säga/förmedla typ ja och nej. Vilket jag tror han kommer kunna med tanke på hans utveckling nu vid 11 mån.
Jag älskar vår förskola slm äldsta sonen går på, så jag vill nästan att twinsen ska börja så snart de kan ?
SJÄLVKLART vill jag vara hemma med mina barn, men jag trivs också med mitt jobb och som du skriver – tiden med barnen blir mer kvalitet ?? Jag skulle satt henne på förskolan. Funkar det inte bra kommer ni märka det och då kan ni bara ta hem henne igen och titta på en annan lösning 🙂