Jennie-Lie

Nu har jag väntat, och väntat på att någon av Sveriges alla tidningar ska ta upp det fruktansvärda som jag och flera hundratusentals andra får ta del av live just nu.

Youtubeparet Jocke och Jonna ska ha barn, eller lilla Luna-Belle skulle ha kommit för 11 dagar sen. Att gå över tiden när man väntar sitt första barn är inte konstigt, men när kvinnan som bär på barnet får en förlossningspsykos så klassas läget som allvarligt och är en fara för såväl kvinnan som barnet. Att ha en förlossningspsykos betyder att den som drabbas hamnar i en egen värld, ser och hör saker som inte finns och kan få röster i huvudet som säger åt en vad man får göra.

Min mage som höggravid med mitt senaste barn.

I en video som Jocke och Jonna la ut (kika på den här) så nämner bland annat Jonna att hon försökt göra en hinnsvepning själv, Jocke poängterad när Jonna säger detta att hon inte är sig själv och att det inte är den riktiga Jonna som försöker göra dessa livsfarliga saker.

Men nu till det fruktansvärda, Jonna kom in till förlossningen i Stockholm med detta problem när hon hade gått 8 dagar över tiden. Det som möjligtvis kan hjälpa till att få bort förlossningspsykosen är för Jonna att föda sitt barn. Men på plats får hon höra av det inte finns plats för henne att föda, på någon förlossning i eller runt Stockholm. Hon blir inlagd på psyket och proppad med mediciner som ska få henne att överleva tills det finns plats att sätta igång henne. Jocke får inte plats och får snällt åka därifrån och lämna sin höggravida fru och barn i ett litet rum som delas med en annan på sjukhuset. Idag, 11 dagar över tiden, 3 dygn senare så har de fortfarande inte fått en igångsättning.

Kanske ni som någon gång varit höggravida kan känna igen er under jag skriver nu. På slutet av min graviditet hade jag ont i kroppen, foglossning, tung mage som gav ryggsmärtor, kliande händer, rastlösa ben, sura uppstötningar och var konstant orolig och nervös för hur barnet mådde och hur sjutton en förlossning går till. Det som kunde få mig att slappna av, om bara för en sekund var, främst min man, men också andra nära och kära. Om någon hade stängt in mig i ett rum på sjukhuset helt själv, utan mina trygga människor, så förstår jag helt ärligt talat inte hur jag skulle överlevt. Det skulle definitivt bli ett trauma för resten av livet. Och då mådde jag ändå psykiskt bra (eller så bra som man som höggravid kvinna kan må psykiskt).

Det gör så ont i mig när förlossningsvården gång på gång sviker kvinnor och blivande föräldrar. Att alla fantastiska människor som jobbar i korridorerna får slita varje arbetspass och dessutom lämna besked till en kvinna och hennes partner att du får fortsätta må dåligt, till och med värre, några dagar för vi har ingen plats. När ska det här ändras? När ska man kunna sluta vara orolig för att föda barn?

Jocke och Jonna ska inte på något sätt favoriseras för deras status. Och som vi verkligen förstår så blir de behandlade som flera tusen andra. Men att det är så tyst, från tidningar, tv och andra medier om förlossningsvården när det här händer i Sverige år 2018 förstår jag inte. Det är bra att de inte stör Jocke och Jonna i sin resa, men kom igen, hur mycket finns det inte som de pratar om i sina filmer och sociala kanaler som ni kan hjälpa till att sprida? Eller ställa ansvariga till tals?

Jag hade äran att träffa denna fantastisk starka och härliga mamman på ett event i somras. Vi pratade mycket om förlossningen och redan då oron hon hade för att det just skulle vara fullt.

Så därför skriver jag det här, för att jag kan inte sitta tyst. Jag vill helst av allt bara skrika rätt ut, jag vill se till så att det aldrig händer igen! Jag vill se till så att alla inom förlossningsvården, barnmorskor, läkare, sjuksköterskor får de villkor och den uppmärksamhet de förtjänar. Jag vill just nu bara få krama om Jonna, och alla er andra kvinnor som gått igenom liknande scenarion, och be om ursäkt för att Sverige behandlar födande kvinnor som djur, eller förlåt djur får faktiskt inte transporteras i slutet av dräktighet medan Jonna precis fick sätta sig i bilen och åka tillbaka till ännu en full förlossning i Norrköping!

Låt Jonna få föda sitt barn, låt henne må bra under tiden och låt ingen annan gå igenom det som Jonna går igenom nu!