Nu har vi bestämt oss, Unni kommer få börja förskolan i början av april. Det har gjort att jag nu verkligen njuter av mina mammadagar hemma. Ibland är vi bara hemma, jag och Unni, och plockar, städar, leker, myser, sover. Och ibland passar vi på att ta oss ut på utflykter, går och fikar, träffar vänner. Som igår, då sov Unni först 3 timmar, jag låg och mös med henne i 2 timmar. Sen skulle vi in till stan, men fick vänta 30 minuter utomhus på bussen då den första var full (i minus 24 grader). Unni låg i åkpåsen och jag tänkte att det är ju dumt att stå och frysa så vi tog en promenad.
Kallt men otroligt fint och härligt
Tillslut kom iallafall bussen och vi kunde hoppa på. Men det hände faktiskt något som aldrig hänt förut, Unni sover oftast på bussen, eller sitter nöjt i sin vagn. Men igår blev hon helt rosenrasande, försökte med banan, klämmis, ersättning men inget dög. Hon var så ledsen och tillslut så kände jag hur alla på bussen tittade och jag tog upp henne. Tycker det går emot ALLT att ha henne utanför vagnen (om hon inte sitter i sjal eller sele) när man är på bussen. Det är ju lika stor risk att en buss krockar som en bil? Och hon kan ju inte ha bälte? Hur gör ni???
Iallafall så fick hon faktiskt vara uppe och då blev hon direkt nöjd, satte henne bredvid mig i stolen och såg hur stor hon har blivit. Där satt hon och kollade ut, pekade och skrattade. Stora lilla böna!
I stan hade vi sen bokat en fika med min fina vän Tess som var uppe och hälsade på (hon bor annars i Stockholm). Så det blev mycket prat och komma ikapp då vi inte har träffats på två år! Underbar känsla att träffa någon och det känns som det var igår, och få så mycket energi.!
Ja som ni ser, en helt klassisk mammaledigdag. Som jag verkligen njuter av nu! Sista månaderna. Eller ja, Unni kommer gå på förskolan tisdag, onsdag och torsdag. Sen har jag och Hampus en varsin dag hemma med henne. Så hon får en lång helg, kort vecka och vi får fortfarande en varsin dag att bara vara med henne.
Ja, hjälp hur det kan bli på bussar med skrikande barn =/ Hittils har jag inte åkt så mycket buss och behövt ta upp minstingen. Vi lämnade stan och flyttade ut på ”landet” utanför Stockholm där jag för tillfället är isolerad utan bil haha (helt ok än så länge, men vi ska skaffa en till bil). Så jag har bara min skog här hehe. Men på bussen försöker jag nog ha kvar barnet i vagnen så länge det går, men.. a vad gör man =/ Tror min äldsta tjej fick sitta med mig på bussen rätt tidigt. Hon älskade att åka buss. Perfekt, lagom icke-ansträngande utflykt =P
Kolla om bussarna har möjlighet eller om det finns integrerade barnstolar? Vi bor i Småland och på landsvägsbussarna här finns 2 säten nästan längst fram anpassade med just integrerade baby/barnskydd så dom alltid finns med. Supersmidigt.
Men gud va smidigt, jag har inte sett det på en enda buss här i Jämtland tyvärr. Men ska maila och kolla om jag har fel eller om du kan fixa det!! 😀