Jag har skämts, flera gånger, över att vi har Leia och Mattis på förskolan hela veckorna när vi är hemma och föräldraledig. Sen lästa jag det här inlägget från Vivianne! Och bestämde mig för att ta mod till mig att möta alla fördomsfulla människor med sitt ”varför skaffar du barn om du inte vill vara med dem?”
Det mest värdefulla jag har är mina barn, därför förtjänar de den bästa vardagen jag kan ge dem.
Vi tar det från början, Leia och Mattis är nu 3 år. De var 2.5 år när Unni föddes. Eftersom vi har dem på ett föräldrakooperativ så är reglerna annorlunda och vi har inga begränsningar kring hur länge vi får ha dem där om dagarna, trots att jag är hemma. Det har räddat oss!
Jag älskar att vara med Leia och Mattis, de är det bästa jag har. Men jag älskar också Unni och har behövt få tid i lugn och ro för att lära känna henne. Vid stängda dagar på förskolan har jag haft alla tre hemma, har jag haft tur har vi alla haft en bra dag, majoriteten av dagarna har man inte lika tur.
Efter en natt där man väcks klockan 06 av superpigga tvillingar, helt slut efter 7543 matningar med bebis under natten, så är jag sen absolut tråkigaste personen som går att vara med. Ögonen rullar bak så fort jag sätter mig ner, och tålamodet med trotsiga treåringar är redan förbrukat innan man kommer ur sängen. Låter det som en bra kombo?
Och om jag inte håller på att somna sittandes så är jag iallafall tvungen att flera gånger om dagen sätta mig och mata Unni. Säger till tvillingarna att ”nu får ni leka själva för mamma måste mata lillasyster” och de leker helt snällt med varandra hela tiden jag ammar, eller? Nej så ska det bråkas om leksaker, gå på pottan, ha vatten ur vattenkannan som står på bordet och jag måste avbryta amningen 1478 gånger för att bokstavligt talat rädda livet på mina andra barn. Så stackars Unni får ligga och skrika och bli avbruten i maten och mamman (eller pappan för vår del) får springa runt sönderstressad fär att inget av tre barn är nöjda.
Ska vi ta oss ut på promenad för att få Unni att sova på dagen så betyder det att jag har en skrikande Unni i vagnen (till hon somnar), en Leia som kutar åt ett håll, Mattis åt ett annat. När de äntligen går bredvid mig och vagnen (utan att klättra i vagnen och väcka Unni) så har Leia blivit för trött för att gå och vill åka på mina axlar, och Mattis vill köra vagnen och ha handtaget på lägsta nivån. Härlig ergonomi för mamman, och oj så vi alla njuter av en svettig, tjatig och gnällig promenad.
En klassisk promenad med alla barnen, mysigt någon gång ibland, men inte varje dag, alltid!
Jag tänker inte gå in på den ekonomiska biten, eller biten för förskolelärarna. Jag vet att det är tufft, stora barngrupper och värre blir det vid syskon som är på förskolan. Förskolelärare sliter som djur, vilket det också borde bli ändring på (det är ett annat kapitel). Jag pratar om rätten att som familj få må bra, hitta en balans där alla barnen får sin tid om dagarna, sin tid att äta, leka, mysa och utvecklas. Inte bara överleva dag för dag.
Vi har lyxen att själva välja, det har rättad oss som familj. Leia och Mattis går på förskolan ca 30 timmar i veckan. Ibland mer ibland mindre, helt beroende på hur vi alla mår och vilka behov vi har. Vi mår alla så bra i vardagen, jag och Hampus kan jobba när det passar oss (Unni hänger med ibland), vi kan vara lediga med tvillingarna och hitta på skojiga saker när vi vaknar upp och har energi, eller så får Leia och Mattis hänga med sina kompisar på förskolan, med de fantastiska lärarna som de även pratar om hemma som deras idoler och Unni får tid att bara vara med mamma och pappa.
Nej, jag är ledsen men att kalla mig för en dålig mamma som inte vill vara med sina barn håller inte. Det är för att jag vill det bästa för mina barn, som de får vara på förskolan.
Klicka gärna på hjärtat om ni uppskattar inlägget
Detta inlägg var väldigt mitt i prick på mig. Vi har precis skolar in Stella på dagis igen. Vi tog hem henne. Eller rättare sagt jag tog hem henne från dagis, när de va mycket magsjuka på dagis. Då Jag mådde så dåligt i slutet av min graviditet med lillebror så ville jag inte chansa på magsjuka. Sen har hon nu fått varit hemma i nästan ett halv år med mig och lillebror. Men har så dåligt samvete nu över att sätta henne på dagis igen. Då Jag känner att jag borde väl kunna ta hand om båda mina barn när jag e hemma med lillebror. Men hon behöver stimulansen. Hon behöver sina vänner. Så de e de bästa för henne att vara där. Så nej vi är inte sämre föräldrar för att de stora är på dagis/förskolan. De kanske är de bästa för familjen, man gör ju ändå de som gynnar sin familj mest.
Exakt så är det ju. Hjälp alltså, jag fasar över att vara själv med en bebis och en 2-åring de veckorna föris är stängt i sommar (sambon jobbar). Och 2-åringen kommer gå cirka 30 timmar i veckan sen, precis som hon gjort när vi jobbat. Av exakt samma anledning som du beskriver.
Du är gryym, inte det lättaste vädret heller med en så liten! ❤️ ja det är ok att längta till förskolorna öppnar!
Kunde inte sagt det bättre själv. Vi har haft våran stora tjej på förskolan sen lillasyster kom. A var då 2 år, och nu har lilla syster hunnit bli 8 månader. Kunde inte ha en bättre kombo ,- vi vaknar tidigt mellan kl 5/6 hinner mysa, äta frukost utan stress, leka lite och ta en lugn promenad till förskolan, hon går måndag till torsdag 9-14. Sen får hon leka , gå på utflykter och utvecklas enormt av att få umgås med vänner utan mamma som hänger över axeln. Jag hinner hem och vila lite med lillasyster som oftast är vaken minst tre gånger per natt.. Sen hinner vi tvätt, städa , handla och förbereda middag. Sen har kl hunnit bli 14 och då hämtar vi A. Då har vi oftast mellis med oss och går till någon lekpark och hänger eller så går vi hem, myser, pysslar m.m alla är nöjda och glada. Och mamman hinner andas lite och behöver inte göra allt i 200km/h
Alltså det låter som en dröm tillvaro för er och era barn! Det är ju så det ska vara, då mår alla bra!!!
E vaknade flera gånger hela nätterna fram till vi började med en portion gröt varje kväll! Gick från 3-4 matningar varje natt till max en 😀 kanske värt att testa med Unni 🙂
Åh Unni sover väääldigt bra, men ibland har vi jobbiga nätter såklart. Nu när hon blir 6 månader ska vi börja med lite gröt, tror hon kommer älska det!
Bra inlägg! Alla gör precis som man vill med sin familj. Jag har min snart 4åring på förskolan fast jag är föräldraledig. Håller med som du skriver man blir fast en del när man ammar eller matar med flaska om man gör de. Jag tycker det är skönt att veta att blir de mycket soffhäng på eftermiddagarna vet jag att min dotter fått olika typer av stimulans på förskolan.
Tack snälla du!!! Ja men precis så är det! Jag mår så mycket sämre när alla tre är hemma för då hinner jag aldrig vara en bra mamma till någon. Nu får vi mycket mer kvalite i vår tid tillsammans!!!
Bra skrivet och hög igenkänning! /trebarnsmamman med treåriga tvillingar och en 3-månaders
Åh tack! Va skönt att höra att det inte bara är jag iallafall! ❤️
Otroligt bra inlägg och väldigt sant. Skönt med lite nyanser i allt skuldbeläggande av föräldrar och då kanske speciellt mammor.