Kvällen innan dina syskons födelsedag brukar jag skriva ett brev till dina syskon här på bloggen, och nu är det dags för ditt första.
Det här året är det snabbaste året i mitt liv, det känns som det var så nyss som jag låg där i soffan när vattnet gick. Och när vi efter nästan 19 timmar senare fick träffa dig för första gången. Du skrek inte så mycket, och nu förstår jag varför. Du har nämligen inte alls skrikig mycket det första året. Du är nöjd, du är glad och du skänker din familj så mycket glädje och kärlek.
Alldeles nykläckt liten Unni. Det var också när jag såg denna bilden, som din pappa tog, som jag gav dig smeknamnet Bönan.
De senaste veckorna har du gått från att vara lugn, till att bli den vildaste men häftigaste bebis jag mött. Du klättrar, river och ska kolla på allt. Men det är också det som gör så att du snabbt lär dig saker, som att vända på dig vid 3 månader, åla vid 5 månader och gå vid 10 månader.
Mamma och pappas älskade Unni.
Min favoritstund på dagen är när du och jag varit hemma en hel dag själv, och när resten av familjen kommer in. När Leia och Mattis ropar ditt namn i dörren, och du svarar med skratt och tjut. Jag hoppas att du alltid kommer ha dina syskon nära, att de kommer ta hand om dig när det nu snart är dags för att lämna dig på förskolan. Och jag hoppas att du alltid kommer fortsätta få de att skratta, så som bara du kan!
Ni ger varandra så mycket redan!
Vi har precis avslutat ditt första kalas, hela familjen var här och våra bästa vänner. Och jag är så stolt över dig, så stolt över att vara din mamma. Det är något du alltid kan räkna med, du behöver aldrig göra något speciellt, du behöver bara leva ditt liv som du vill leva det, så kommer jag vara stolt över dig!
Älskar dig Unni min Unni!
Senaste kommentarer