Det här är ju helt galet hörrni, 99 dagar kvar! 99 dagar, vad hinner man göra på 99 dagar? Förhoppningsvis en hel del eftersom vi inte alls är klara hemma än.
Jag vill faktiskt just nu bara trycka på paus lite, det känns inte som jag hinner njuta fullt ut av graviditeten. Och samvetet smyger sig på. Tankar som hur ska jag hinna med bebisen när jag inte ens hinner med magen skrämmer mig ibland? Samtidigt så längtar jag så mycket, Hampus också, men mest av allt längtar nog Leia och Mattis. De pratar om bebisen varje dag, om det är en syster eller bror, att den är liten, att den ska sova i spjälsängen och att de vill hålla i bebisen. Försöker förklara att det är lite svårt att hålla i bebisen nu, men att de ska få hålla i den hur mycket de vill när den kommit ut ur magen. Då börjar de pussa och krama på magen istället och mammahjärtat blir alldeles varmt.
Har ni några bra tips med vad ni pratade om med era barn när det skulle komma syskon? Jag vill få dem att känna sig delaktig och redo också, trots att de fortfarande är så små.
Vi pratade mycket med vår dotter om
Lillasyster i magen. Hon fick vara med och tvätta/hänga/lägga in bebisens kläder. Känna på magen. Bädda spjälsängen osv. Storasyster blev väldigt delaktig i allt kring bebis och fick alltid möjligheten att göra det vi gjorde för bebisen med sin docka. Typ bädda säng osv. Dockan fick testa bilstol, vagnen osv. Och dockvagnen var ofta med på korta promenader. Nu har vi en extremt verbal och klok liten treåring här hemma som inte varit avundsjuk ett dugg på lillasyster sen hon kom. Vill tro att vi förberett henne bra. Men lyssna in nivån på era troll, lägg det på deras nivå och gör inte dem mer delaktiga än vad de efterfrågar är mitt tips!
Åh låter fantastiskt!!! Ja vi försöker göra saker som de tycker är roliga, och aldrig tvinga dom till något som har med bebisen att göra! Utan helt på deras villkor! ??