På pricken idag så är det två år sen den absolut häftigaste dagen i mitt liv, dagen när vi fick reda på att vi inte bara väntade ett barn, utan två.
För mig så är den här dagen förknippad med så mycket glädje och kärlek. Jag kommer aldrig glömma hur det såg ut i ultraljudssalen vi var i, hur vi fick beskedet (ni kan läsa hela inlägget och berättelsen om det här), eller hur jag och Hampus helt enkelt inte kunde sluta skratta.
Bilden vi skickade till våra familjer och vänner på kvällen, 19 januari. Ser ni vem som är vem av trollen?
Ju mer jag tänker på det desto sjukare är det att vi faktiskt innan ultraljudet läst mycket om tvillingar, mycket pågrund av mitt illamående. Vi frågade också våra familjer om det fanns tvillingar i släkten (det gör det i princip inte), men Hampus var så säker på att det var tvillingar så när barnmorskan sa att det är hjärtan så började han tänka att det var tre eller fyra där inne.
Att vi hade läst mycket, och någonstans hade en förhoppning att det var två bebisar gjorde att vi direkt kunde bli glada.
Barnmorskan berättade att majoriteten av de som får reda på att de väntar tvillingar faktiskt börjar gråta, vilket jag absolut kan förstå. Här tror man att man ska ha ett barn, kanske har påbörjat inköp och planerat lägenhet, hus eller bil efter det, och så är det två. Tankar som kommer vi klara av det här, vi behöver dubbelt så mycket saker, det blir dubbel kostnad på allt gör att det inte behöver kännas bra på en gång.
Vet att ni är fler här inne med twins, ni får gärna berätta om ert besked och reaktion. Kanske är det någon som är gravid med tvillingar just nu?
Senaste kommentarer