Jennie-Lie

Jag fick in flera bra tips av er på hur man inte tappar bort varandra och kärleken det första året. Det gör mig glad att ni har så många bra knep, såklart funkar inte alla knep hos alla. Vi är ju olika som personer!

 

Men här kommer några punkter som jag tycker har hjälpt mig och Hampus igenom det första året. 

 

Vi började tidigt tidigt att diskutera om föräldraledigheten, skulle vi dela hälften hälften, när skulle jag vara hemma och när skulle H vara hemma. Och sen sätt förväntningarna på den som är hemma i ord. Vi hade en förväntning på den som är hemma, och det är att dagarna är till för barnen, de måste få uppleva saker, träffa andra människor men även få vara hemma och göra ingenting när man märker att de behövs. Allt annat som städning, matlagning, tvättning är bara en bonus om det skulle hinnas med.

 

Det här har gjort att den som jobbar aldrig någonsin har stånkat och stönat om man kommer hem till ett kaosigt hem, eller behöver handla på vägen hem från jobbet.

Börja redan när ni plussar på stickan, se till att båda vet vad som ska hända, vem ringer barnmorskan, när ska man dit? Hampus var med varenda gång hos barnmorskan, det var inget snack om saken. När barnen väl kommit så är första året som en Berg-och-dalbana. Allt går perfekt en dag, men nästa kan det vara kaos. Ibland är det svårt för den förälder som inte är hemma att förstå hur vardagen ser ut. Försök att låta båda föräldrarna vara delaktig i vad som händer om dagarna, SMSa om det är kaos, skicka en bild när allt är på topp eller ring och berätta vad ni gjort på förmiddagen.

 

Vi valde att flytta hem till familjen när vi skulle få barn, det absolut bästa beslutet vi tagit. Men om det är så att ni inte har familj nära så kanske ni har någon nära vän som ni kan ha hjälp av? Fråga den här vännen INNAN barnet kommer om den skulle vilja ha en större del i barnets liv och berätta lite vad ni har för förväntnignar på vännen. Exempelvis, vi vill jättegärna att du kommer och äter middag hos oss en gång i veckan när barnet är litet, och förhoppningsvis så kanske du kan hjälpa oss en kväll eller en helg när barnet börjar bli lite större.

 

Viktigt är att faktiskt våga låta den här personen hjälpa till när ni ses tillsammans med barnet, så du inte gör allt. Jag kan säga att det finaste som finns är nu när jag ser hur Mattis och Leia skiner upp när de träffar på våra familjer och nära vänner, en relation som kommer finnas livet ut.

Om ni har lyckats få hjälp med barnvakt så är det viktigt att ni unnar er egen tid tillsammans. Jag kommer ihåg en söndag när barnen inte alls var så stora, vi packade ner barnen i vagnen, promenerade ut på stan med barnens faster och jag och Hampus gick och åt brunch och hon tog en långpromenad med barnen. De sov hela tiden såklart och hade de hur gött som helst, och vi fick en måltid i lugn och ro. Det behöver inte alltså vara något avancerat ni planerat länge, utan små stunder själv.

 

Glöm inte heller bort er själva, försök att ha en planerad aktivitet var (när barnet inte helammar eller kan ta flaska) på kvällarna där ni gör något var för sig. Middag med vänner, träning, gå till ett fik och läs en bok ja vad som helst där du hämtar energi och får sakna familjen lite.

 

Även om egen tid är en del av min lista så är nästa punkt om möjligt ännu viktigare. När ni väl är hemma tillsammans, dagar, kvällar eller helger, så se till att planera in lite roliga aktiviteter med hela familjen. Bada, åk på något lekland, besök ett fik med ett bra lekrum eller bara packa lite fika och åk till skogen. Det tar oftast bara någon timme innan barnen är supernöjda och ni kan åka hem med fina minnen och mysiga känslor.

Se till att ni peppar varandra, att ni hjälps åt och ser er som ett lag. Om din partner mår dåligt och har det jobbigt så kommer det märkas på hela familjen. Alltså underlätta för varandra att få det så bra som möjligt. Ett exempel är när vi ska iväg någonstans, jag är riktigt grym på att packa väskor och få med allt som behövs. Hampus är en mästare på att packa in i bilen och byta blöjor snabbt. Så när vi ska iväg så börjar jag packa väskorna, Hampus byter blöjor och gör iordning barnen. Sen tar Hampus väskor, vagn och allt annat till bilen medan jag är med barnen och klär på de ytterkläder. Innan vi sen tar ett barn var ut till bilen.

 

Båda gör de som man är bäst på (hänger ofta ihop med vad man tycker är roligt) och vi kommer iväg glada. Och om packningen har gått grymt bra eller även om packningen har varit kaos, barnen kanske är supertrötta eller hungriga, så är det viktigt att när man väl kommer iväg så säg att ”Fy fan va bra vi är”.

Om ni gör alla ovanstående punkter så kommer ni till den viktigaste punkten på listan. Respekten mot varandra! Vad det än gäller, jobb, fritid, barn, känslor så är respekten något ni inte får tappa. Är din partner trött och inne i en dålig period, ja respektera det och fråga hur du kan underlätta. Känner du att du måste ha en kväll ute själv, ja då får din partner lyssna på dig. Låt alltid varandra tala till punkt, och berätta sen hur du tänker. Ni behöver inte alltiv vara överens, men det är viktigt att förstå den andras tankar och känslor. Sen komma fram till en lösning som gör att båda får sin vilja hörd.

 

Och SKIT I ALLA SMÅ SAKER, strumpor på golvet, kaffekoppar på bordet eller smink i handfatet. Ni håller på att bygga och lära känna er familj just nu, att det ska vara fint hemma är längst ner på prioritetslistan.