Vi har fått dagisplats till våra två underbaringar. Det blev ett föräldrakooperativ som ligger inne i stan. De är ett ur och skur dagis som är mycket ute, använder naturen till pedagogiken och dessutom har små barngrupper och hemlagad ekologisk mat! Det känns som att ha vunnit högsta vinsten i dagislotteriet.
Dessutom gillar vi hela idén med föräldrakooperativ, att få ha insyn och kunna påverka våra barns dagar även när vi inte är hos dem känns fantastiskt!
Men mitt i glädjen så kommer ångesten, jag är inte redo att prata dagisplats. Hampus ska nu vara hemma med dem till efter jul, sen börjar inskolning. Förhoppningsvis har de börjat kunna gå och uttrycka vad de vill/känner. För just nu skulle jag aldrig släppa iväg dem till en förskola. Att börja planera hämtningar och lämningar har känts så långt bort, men helt plötsligt är det alldeles runt hörnet. Är ni någon som känner igen sig i mina tankar?!
Det låter verkligen som en toppenplats! Det är just något sådant jag tror vi kommer leta efter 🙂
För sonens del skulle jag gärna hålla honom hemma typ ½ år till, men för min egen del så har jag insett att jag inte är en mamma som mår bra av att vara hemma jättelänge. 1 år kändes lagom, hade jag aldrig trott innan, men tänkt vad man lär sig om sig själv när man får barn 😉 Under sommaren blir vi båda hemma och sedan byts vi av till hösten så det blir pappa-och-son-tid då ett tag. Känns bra! 🙂
Superångest här med! 1 september smäller det för lillen, bara 1 år 4 mnd men förändradagarna är nästan slut då sambon pluggat när jag varit hemma. Dessvärre behöver man ju pengarna 🙁
Det låter som ett superdagis!
Jag känner mig precis som du, inte alls redo att min lilla tjej ska börja i augusti. Just nu känns det som jag vill vara hemma för alltid. Men det blir bra, vår stora tjej fullkomligt älskar dagis och jag vet att lillfisen också kommer göra det, men deg känns ändå i mammahjärtat att lämna bort henne hela dagarna!
Stor kram