Fjorton ynka dagar kvar tills min mammaledighet är slut. Paniken smyger sig på. Inte för själva jobbet, det är jag pepp på. Men för att min tid hemma med barnen har varit, en tid jag alltid kommer minnas med lycka i hjärtat. Dagarna jag fick rå om mina barn på heltid. Förstår inte vad som hände med mina pyttebebisar!
Jag kommer börja som kommunikatör på en folkhögskola 2 km hemifrån. Fyra dagar i veckan. Kunde inte passa mig bättre. Är så glad att jag lyckats få en anställning inom det jag verkligen tycker är intressant och det jag pluggat till. Trots att jag nu flyttat hem till Östersund. Allt går bara man vill!
Hampus kommer nu ta över den största delen av ledigheten, en dag i veckan (när jag inte jobbar) så jobbar han. Vilket passar han perfekt eftersom han inte kan eller vill släppa sina kunder helt.
Och efter jul i januari är det dags för inskolning! Nej det pratar vi inge mer om nu…
Ni som gått tillbaka till era jobb, var det jobbigt? Härligt? Hur peppar ni er själva till att orka med allt?
Jag börjar också om några veckor, inte heltid, men ändå. Är hur peppad som helst för jobbet, men jag kommer säkert sakna. Även om jag har insett för flera månader sedan att jag nog trots allt inte var en sådan mamma som mår bra av att vara hemma länge. 1 år var fullt tillräckligt, vilket förvånade mig hihi, hade tänkt mig flera år nästan (förutsatt att det hade funkat ekonomiskt såklart!). Förstår nog inte riktigt vad jag ger mig in på förrän jag sitter där vid skrivbordet och scrollar mobilbilder, haha! 🙂