Igår när jag stod och lagade middag så vred jag på huvudet för att ta en burk från diskbänken, då ser jag plötsligt en skugga på väggen. Mitt hjärta stannade för några sekunder samtidigt som jag hoppade en meter upp i luften. Några millisekunder senare så inser jag att det är inget farligt, bara jag i en större storlek. Är det inte spännande att man är så van vid sin egen skugga och spegelbild så när kroppen helt plötsligt ändrar sig så hänger inte riktigt hjärnan med.
Ingen inbrottstjuv, bara jag med trollmagen!
Ja det minns jag när jag gick på friskis och svettis, hur annorlunda kroppstyngden var -inte alls samma balans…