Vårruset 2018

Igår hade jag en så härlig kväll, bästa Sanna drog med mig till hennes mamma-tränings-gäng och vi promenerad vårruset tillsammans.

Vi började sist, gick om ett bra gäng, var tvungna att mata och trösta ledsna bebisar, kom sist i mål.

Jag saknar verkligen att springa, var så avis på de vi mötte som kutade, så igår satte jag ett eget mål i huvudet, att om min kropp läker som den ska nu efter graviditeten, och jag får några besked kring min förlossningsskada som ger mig ok till att springa. Så hoppas jag vara i så pass bra form nästa vår att jag kan springa. Vad tror ni? Kommer jag ta mig runt och vara hel då??

Såklart så är ju picknicken efteråt den absoluta höjdpunkten! Unni var missnöjd typ halva rundan i vagnen, men såfort vi packade upp picknicken och hon fick lägga sig och spralla runt så var hon nöjd!

Sen slocknade hon ordentligt i bilen påväg hem!