Nu börjar det verkligen bli dags för Mattis att sluta med napp. Han älskar verkligen sin napp, och är så beroende av den. På förskolan lägger han den på hyllan utan problem, och har den bara vid sovning. Men så fort vi kommer så springer han och hämtar den (typ innan han kramar oss). Hemma så är den i mest hela tiden, speciellt när han är lite ledsen, trött eller hungrig så är det bara ”mappen” som gäller.
Unni tar inte napp, knappt nappflaska, men Mattis vägrar vara utan sin napp.
Jag ser att hans tänder inte börjar må helt bra av nappen, så jag vill så gärna ta tag i det här med att sluta med den helt. Men hur gör man?
Vi prövade lite inför påsken att fråga om vi inte skulle ge napparna till påskharen, men fanns inget intresse alls för det.
Ska man sluta tvärt? Eller fortsätta försöka gömma nappen vissa stunder på dagen?
Behöver verkligen era bästa tips för hur man avvänjer en nappberoende liten människa på snällaste sättet!
Mattis har alltid haft napp, Leia har aldrig rört en napp.
Är ni fler som haft jobbiga nappavvänjningar? Klicka gärna på hjärtat så jag ser att vi (förhoppningsvis) inte är ensamma.
Vi började prata om att sluta med napp. Prata om hur vi skulle åka till Skansen och lämna napparna till kattungarna. Efter en tid av prat försökte vi börja ta bort nappen, det gick inte alls! Fy fasen vad hemskt det var hon grät tills hon skalade och jag gav upp. Vi fortsatte prata om att det börjar bli dags att ta bort nappen och så helt plötsligt en morgon efter typ 2
Månader vaknar dottern, sätter sig i sängen och säger ”mamma idag slutar jag med napp” okej sa jag och så la vi alla i en burk, stängde locket och skrev till katterna. Ett psykbryt blev det efter det men sen har hon aldrig mer ens frågat efter napp. Då mitt tips är prata mycket om det och till slut blir de redo 🙂
Kram
Taaaack för dina grymma tips, det hjälpte oss mycket på vägen. ÄNTLIGEN är han helt nappfri. Han hittade till och med en napp igår hos mina föräldrar, men gav den direkt till vår vän som var där och har kattungar hemma 🙂 <3
Hej!
Jag upplevde med mina tvillingflickor precis som du beskriver att ju äldre dem blev ju mer fästa vid nappen blev dom. På förskolan hade dom napp bara vid vilan och det var inga problem, men hemma var nappen i hela hela tiden. Till den grad att när dem åt så tog dom ut nappen, stoppade in maten i munnen och nappen direkt efter haha. Vi hade 700 nappar överallt. I bilen, i alla rum hemma, i alla fickor och väskor och tillokmed hos alla vi hälsade på. Kris va det om en napp saknades ju. När dom var någon månad äldre än 3 år bestämde vi oss att nu får det räcka. I en veckas tid så pratade vi om det flera gånger per dag. Vi skrev i kalendern hur många dagar det var kvar tills nappen skulle bort, så att den var beredda. Varje dag strök vi en dag och gav massa stärkande ord. Berättade alla fördelar med att sluta med napp och leta fram böcker och filmer vi visade anpassade för barn om att sluta med napp. Men det var inte utan gråt och protester kan jag säga. Men vi var noga med att inte visa att vi tyckte synd om dom eller att det var något farligt eller taskigt. Vi sa att vi förstår och att dom kommer sakna nappen några dagar men att det var nödvändigt och att det absolut inte fanns andra alternativ. Dagen vi skulle slänga nappen kom och dom grät innan vi ens nämnde det. Den ena flickan på in sin napp i papperskorgen självmant medan vi fick ta nappen från den andra tjejen. Vi valde att göra detta över helgen. Sen rullade faktiskt dagen på utan några problem alls. Vi hade lovat barnen att dom skulle få välja vilken leksak dom ville när en vecka hade gått utan napp. Så vi påminde om det då och då. Värst var det på kvällen när dem skulle sova och när dem vaknade på natten. Då va det bara att trösta trösta och trösta och sitta med. Men aldrig tvekade vi eller visade oro för dom. Det tog 3 dagar sen var det som om nappen aldrig existerat i deras liv. Så så skönt. Vi gav dem massa komplimanger och visst fick dem välja en present var på BR. Vi involverade pedagogerna och deras närmsta som också gav massa komplimanger hela den veckan.
Mitt tips är att inte tveka utan bestäm er, gör upp en plan som passar er och sen kör på. Visa inte barnen att ni är oroliga eller nervösa inför att sluta med napp, för det är dom ju själva. Utan visst kan ni visa förståelse men att det inte är någon fara.
Lycka till!