Njuter

Ligger i min ensamhet, eller inte direkt, ligger mellan två sovandes troll i ett mörkt sovrum. Ibland måste jag säga åt mig att stanna upp och njuta, av allt det jag har.

Den finaste familjen, ett superkul jobb, en kropp som sakta men säkert orkar mer och mer efter en tuff graviditet, fina underbara vänner som ger oss så mycket kärlek.

Jag är en person som har svårt att vara nöjd, som alltid måste känna att jag är påväg någonstans. Ibland önskar jag att jag var en person som bara kunde bli nöjd, men jag har insett att en sån är jag inte. Därför är det iallafall extra viktigt att ta sina stunder och vara nöjd och lycklig över det man har just nu, och sen vara nöjd över vart man faktiskt är påväg.

Flummigt? Eller finns det någon fler här inne som känner så?!