7 april, tänk att det är tre månader sen vi fick träffa Sprallis för första gången. Namnet Sprallis har som ni säkert sett försvunnit lite, hon är inte riktigt en Sprallis utanför magen utan väldigt lugn och go! Däremot har hon sen första början krummat ihop sig som en liten halvmåne när hon myser, och därför fått smeknamnet bönan istället.
Enligt min app är hon i utvecklingsfas tre, vi har inte märkt av de tidigare faserna alls. Den här märks i form av att hon hela tiden lär sig nya saker. Idag greppade hon en skallra lite försiktigt för första gången tillexempel. Hon sover dessutom lite sämre på kvällarna. Vi hade flera veckor där hon somnade när vi la tvillingarna, och fortsatte sova i sitt babynest när jag gick ner. Men nu några kvällar så vaknad hon pigg och glad när jag kliver upp och vill följa med ner.
Men annars är hon precis som vanligt, flirtar med alla, bara ledsen när hon är superhungrig eller supertrött. Det enda frustrerande med den här bebisen är flaskan, hon vägrar verkligen att ta flaskan. Hon blir så arg och förbannad så fort den kommer fram, vilket är lite spännande för hon är inte alls så tuttig och mammig, utan äter snabbt och sen får nästan vem som helst ta henne och hon är nöjd.
På måndag är det dags för tremånaderskollen. Det är så skönt att inte alla behöva oroa sig över storleken på Unni, om hon får i sig tillräckligt eller inte. För tro mig det vet vi att hon får. Att vaccinera henne känns dock jobbigt i mamma hjärtat, dom där sprutorna som gör så ont. Jag får uppdatera er mer om hennes storlek efter BVC besöket. Klädesmässigt har hon storlek 62 och kan även börja ha lite 68.
Ett kvarts år har alltså gått nu med vår lilla tjej. Jag hade aldrig kunnat tänka mig att jag skulle kunna bli så förälskad i ännu ett barn. Jag är verkligen världens lyckligaste mamma.
Senaste kommentarer