Hej raringar!
Hoppas ni har en fantastisk söndag, det har jag med, egentligen. Jag är påväg mot Stockholm för jobb blandat med att träffa vänner och roligheter. Det kommer bli toppen. Men just nu är det tungt.
Att säga hejdå till min lilla familj som stannar hemma. Sen twinsen kom har jag inte varit själv mer än Max ett dygn. Nu blir det två och ett halvt dygn. Oftast har jag antingen haft barnen eller Hampus med mig, nu är jag själv.
Ensam på en bänk
Nu har jag iallafall gråtit klart, checkat in och är övertygad om att det är precis det här jag behöver. Att bara få vara Jennie-Lie. Tänk va svårt det ska vara att ta den här tiden för sig själv, kanske just för att det är så jobbigt?
Som tur är så har jag ju iallafall sprallisen med mig som tröstade mig med lite buffande.
Nu ska jag hoppa på flyget, njuta AC en alldeles för dyr kopp te och muffins bara för att jag kan. Någon fler som känner igen sig i att det blir lite lite ”jag-tid?”
Senaste kommentarer