Förra gången, med tvillingarna, så höll jag mycket av mina tankar kring amning hemlig då jag inte ville få pekpinnar hit och dit, t.ex så valde jag att berätta om att jag slutat amma EFTER jag slutat amma, här kan du läsa det inlägget.
Den här gången känner jag mig lite mer säker och tänker därför berätta om hur mina tankar idag går kring amningen med Unni. Som jag skrev i hennes senaste månads uppdatering så har hon nästan helt tappat intresse för amningen på dagarna. Flera dagar så har jag haft stenhårda bröst pga att hon ätit i princip ingenting. Flaskan är inte heller så intressant utan hon vill ha mat. Det som däremot har hänt är att hon äter rejält mycket 2-3 gånger per natt istället för 1 gång.
Men tillbaka till amningen, jag tycker att amningen är supermysig och framförallt så smidig. Man behöver inte komma ihåg flaskor, pulver, rätt temp på vatten mm. På nätterna tar det bara någon sekund så äter Unni (jag liggammar) och jag kan somna om. 
Unni 1 månad gammal, ser ni vad mycket och mörkt hår hon hade?
Eftersom Unni var en riktig flaskvägrare läääänge så har jag kännt mig ganska uppbunden länge, idag så både äter hon mat och tar flaskan så jag behöver inte alls vara orolig för att hon ska få i sig mat. 2-3 september ska jag ner till Stockholm själv över natten så det blir första dygnet jag är borta från Unni och jag tycker att det mest ska bli spännande. Spännande för mig att få vara mig, och spännande för Hampus att ta hand om Unni själv så pass länge utan att jag kommer springandes med brösten.
Tvillingarna slutade jag amma vid 6 månader ungefär, då var det för att det mest blev bökigt att hålla på med både flaksa och ersättning. Den här gången har vi ju bara ett barn och skulle hon nu få för sig att faktiskt inte amma på dagarna så tror jag att jag kommer försöka amma henne på nätterna ett litet tag till. Bara för smidighetens skull. Sen får jag se, jag börjar känna mig ganska klar med amningen för den här gången. Sover hon bättre på gröt och ersättning om kvällarna så kommer jag pö om pö börja ta bort amningen. Just nu njuter jag varje gång hon ammar sådär lugnt och mysigt, för jag inser att varje gång kan bli den sista…
Unni 7 månader, samma BH, samma bröst, samma tjej fast lite större!
Hur länge har ni ammat era barn? Och vilka tecken gjorde så ni kände er redo att sluta?
Första barnet slutade självmant att amma vid ca 1år.
Tvillingarna slutade nattamma ungefär va 1,5 år en lite längre än den andra pga mer närhetskrävande o nöjde sig inte med kramar.
Minsta valde att amma till 2,5år då jag var den som valde att jag ville inte längre för jag lände mig så bunden på kvällar och nätter. Han har varit den som aldrig någonsin kunna acceptera flaska oavsett innehåll, bara jag som dugit för mat och kräsen när det kom till mat också, tror aldrig jag fått i honom en barnmatsburk ? va bara vår andras mat i bitar som gällde annars kunde det va.
Första barnet var jag nära att ge upp amningen vecka 1 men något gjorde att jag fortsatte sen har det liksom mest fungerar hyfsat.
Jag slutade amma äldsta vid 3 månader då hon inte ville amma utan hon tyckte om ersättningen och flaskan bättre mellan barnet vid 5 månader då jag var tvungen att påbörja bromsmedicin pga min MS jag fick reda på att jag hade första månaden i den graviditeten och denna gång med lillen så slutade jag efter 3 månader då dom ville sätta in medicinen igen och vårt mellan barn skulle till Uppsala och opereras och då ville jag kunna följa med så maken kunde ge ersättning och jag slippa pumpa och riskera att få mjölkstockning där ?❤
Nu ska jag vara lite modig (iallafall för mej så känns det modigt att berätta), jag amma min 3 åring än – hon älskar det och det är hennes stora mysgrej. Hon ammar när hon ska somna och lite på natten (samsover) och de funkar för oss, jag har tänkt dra ner på det när hon var mindre men eftersom hon har problem med magen och varit svår med mat så har amningen fått vara kvar, för hennes skull. Är lite rädd för att berätta då det känns som att de flesta slutar amma tidigare än oss och kanske tycker att vi är konstiga men nu tar jag ett steg fram och delar lite för jag gillar din blogg och det känns som att berätta för en vän, även om vi aldrig träffats så har jag följt dig sedan tvillingarna föddes ♡