Jag fick hem en broschyr i brevlådan nyss ”Om krisen eller kriget kommer”. När jag blev mamma så kom det en helt annan rädsla in i min kropp, en rädsla för det jag inte kan styra över. Sjukdomar, naturkatastrofer eller krig. Just krig är något som jag tänkt på mycket, att behöva fly från vårt hem att behöva klara sig på minimala resurser.
Men när jag nuddar dessa tankar så vänder jag det till att jag är så tacksam för det jag har, och tro mig det tänker jag varje dag. Sen stoppar jag undan tankarna på krig för att inte ens behöva fundera på det. Att förbereda för eventuell katastrof, så långt har jag aldrig tagit mig.
Är så tacksam över att Unni kan sova tryggt hemma i vår säng.
Sen fick vi broschyren, och jag kunde såklart inte låta bli att läsa den. Där står så mycket jag inte visste om, och jag har förstått hur oförberedd vi är om något skulle hända. Vi har inte ens vatten så vi skulle klara oss en dag.
Mina föräldrar har alltid varit redo för allt, och när det drar ihop sig för storm eller annat så gör de iordning ett litet överlevnadskit, ser till så ficklamporna har batterier mm. Och nu förstår jag dem. Så skönt det måste vara att veta att om det värsta händer så vet alla vart mat, ljus och värme finns.
Idag sitter vi på en picknickfilt i solen, men imorgon då??
Därför ska jag nu försöka ta tag i det här, fylla på vår matkällare med lite bra att ha förnödenheter. I broschyren fanns det en superbra checklista som man kan kika på. För tänk om det faktiskt drabbar oss…
Är ni fler som börjat tänka mer och mer på sånna hemskheter sen ni fick barn?
Ja det var först då jag vaknade och fick nästan ångestattacker när jag fick mitt första barn 2013. Jag kände mig så sjukt otillräcklig och vad skulle lilla jag kunna göra?
Fick tillslut gå till psykolog för att kunna hantera mina tankar på ett bra sätt.
Efter det mår jag jättebra.
När jag fick häftet kom det lite tillbaka men sen bara neej gör något bra istället och gör som anvisningarna säger. Skafferiet är alltid välfyllt men vatten? Vattenflaskor med vatten finns i frysen nu. Man får helt enkelt inte stirra sig blind på vad man inte kan göra utan göra något åt sin oro.
Det är hemskt, så många tankar som kommer när man får barn. Man vill alltid finnas där och skydda dem från allt hemskt. Tänk om tankarna är de värsta <3