Kvällarna är bäst och värst

Att krypa ner i hotellsängen med en hel natt ostörd framför sig är en fantastisk känsla. Samtidigt gör det som ondast när man inser att de små elementen man brukar sova med inte kommer värma mig inatt. 

De har det fantastiskt hemma med pappa, mormor, morfar och morbror. Imorgon kväll så kommer jag komma hem till dessa två sovande hjärtan, och få krypa ner mellan dem. Det längtar jag efter så jag går sönder. Men inatt ska jag försöka sova bättre än igår, och njuta av en hel dubbelsäng för mig själv och magen. 

Saknar Hampus så mycket också, han hade gärna fått komma och krypa ner bredvid mig här på hotellet. Sjukt hur en person kan vara en så stor trygghet i livet. Han är min.