Igår hade jag min första riktiga kväll ensam med alla tre barnen. Jag kommer ihåg den första veckan, när jag satt och grät på kvällarna för jag kände att jag aldrig skulle klara av att vara mamma till tre barn. Och när vi veckan efter åkte på magsjukor och jag igen inte räckte till alla tre barn. Så mycket tvivel på vad jag gett mig in på, vad vi gett oss in på. Kunde aldrig se mig och Hampus få en egen stund tillsammans igen, aldrig kunna träna eller hitta på egna saker på kvällarna. Det var så jobbigt!
Men sakta men säkert har vi landat, hittat rutiner, lärt känna Unni ordentligt och igår kände jag att ja klart jag kan ta hand om alla barnen själv en kväll.
Vi åt middag, lekte, borstade tänderna, läste bok och tillslut slocknade alla i sängen. Alltså lyckan jag kände i kroppen då, att det faktiskt gick att vara mamma till alla tre en kväll. Jag tänkte på alla ensamstående föräldrar, jisses va ni måste vara supermänniskor. Jag visste ändå att om bara någon timme kommer Hampus hem igen, en stor trygghet att ha om det skulle bli helt kaos!
Så till er som är mitt i kaoset, kanske med nya syskon, sjukdomar eller annat som kliver in i livet. Det blir bättre, och en dag känns det bra igen!
Senaste kommentarer