Jennie-Lie

Jag vet att det är väldigt olika med hur man gör med att berätta för syskonen, mycket kanske också beror på hur stora det är?

Vi valde att ganska snabbt börja prata om bebisen i mammas mage. Om man frågar barnen nu vart bebisen bor så pekar de på min mage (eller sin egen, haha). Men däremot så tror jag inte helt att de förstår innebörden av det.

Igår när de kom hem efter sitt lilla sommarlov hos mormor och morfar så satte vi oss tillsammans i soffan och kollade på ultraljudsbilden. Jag trodde faktiskt inte riktigt att de skulle förstå vad de kollade på, men som ni kan se på bilderna så sken verkligen Leia upp. Och så satt hon och sa ”bebe” och pekade och tittade.

Efter ett litet tag så ville även Mattis kolla, och vi kan säga att dessa ultraljudsbilder är lite knöligare än de vi har på trollen. Haha!

Vi tycker iallafall att det är viktigt att barnen får tid på sig att förstå att det kommer att komma en till liten krabat till våran familj. De är ju fortfarande så små, så det känns som att de behöver prata mycket kring det för att förstå. Och känna att det inte bara är mamma och pappa som väntar en bebis utan även dom. Vi brukar även fråga om de vill klappa eller pussa bebisen godnatt ibland, ibland slänger de sig på magen, ibland vill de inte. Det är helt deras val, men vi vill att de ska få känna sig delaktiga.

Leia verkligen älskar bebisar, hon vill pussa, klappa och bara stå och titta. Och hon är försiktig! Mattis är lite mindre intresserad, men Mattis är genomsnäll hela han och tar så bra hand om både sin syster och andra barn så jag tror att även han kommer ta väl hand om lilla rumpnissen. Så det känns som att vi har bra förutsättningar, men vem vet. De kommer ju närma sig tre år innan det är dags, och jag har förstått att känslor och trots kan vara lite upp och ner här. Vi håller tummarna helt enkelt!

När valde ni att berätta för era barn att de skulle få ett syskon?