”Nu utvecklar fostret sina lungor och tränar på att andas genom att dra in och ut fostervatten i lungorna. Fostret kan öppna och stänga sina ögon. Längden är cirka 35 centimeter och vikten är 800 till 900 gram.”
De här veckorna går snabbt och sakta på samma gång, jag börjar känna mig tung och ibland har jag svårt att se hur jag ska orka i 14 veckor till. Samtidigt som 14 veckor inte känns som någonting, jag menar vi ska flytta, hinna boa iordning oss och se till så vi har allt för två busungar.
– Halsbrännan stannar kvar, framförallt kvällarna bränns det ordentligt. Kanske därför mannagrynsgröt är så gott just nu? Skönt för magen.
– Nu är de här, de första små bristningarna på magen. Jag försöker att inte bry mig, men det är klart att det känns lite tråkigt. Jag ska fortsätta smörja magen morgon och kväll, förhoppningsvis kanske de vill fortsätta vara ganska små. När man har två i magen så är det dock nästan omöjligt att inte få en bristning.
– På onsdag blir jag sjukskriven på heltid. En väldigt konstig känsla, men jag har försökt fylla mina dagar med småprojekt. Lite DYI saker till barnrummet, måla spjälsängar och få iordning lägenheten.
– Humörsvängningarna verkar inte vilja komma, skönt för Hampus skull att han slipper det iallafall. Känner mig lugn som en filbunke. Trots graviditetshormoner och en flytt på gång.
– Jag har för första gången tagit tag i att läsa även förlossningskapitlerna i våra böcker. Helt plötsligt kände jag mig redo från det, och det börjar kännas lite relevant att läsa på. Fortfarande så väcks många frågor då det står om förlossning med ett barn, men hur blir det med två?
– Det rör sig mycket i magen, jag har inte kunnat se det på utsidan än, men det är nog påväg. Tror även att trollet som ligger till vänster i magen hade hicka igår. Kände som små små rörelser i en takt som inte alls var liknande med min puls. Kittlades lite varje gång, men det gick ganska snabbt. Någon som vet om det kan ha varit hicka?
Jag och magen påväg upp på jobbet imorse.
Hihihi Det kan helt klart vara hicka 😉
Både Hampus och Johanna hickade och det kändes "nog" som det du beskriver.
Jag kommer i håg fortfarande att jahaja har jag ätit något som gör att baby`n får hicka?
Kram på er och jag längtar så tills ni kommer till Östersund och jag får träffa er.
KRAM från farmor