Unni 6 månader
Ja tänk att det har gått 6 månader (eller ja för en vecka sen snart), ett halvår sen vi låg där på förlossningen mitt i snöstormen med vår nykläckta böna som vi väntat på och kämpat för. Aldrig kunde jag tro att jag skulle falla så pladask för den lilla människan som kom. Men det gjorde jag, och vi.
Hon har lärt sig pussas!!!
Just nu är vi hela familjen i en superhärlig tid, vi känns balanserade, sammansvetsade som ett riktigt grymt team. Och Unni ja hon är som vanligt den mest magiska bebisen någonsin. Som ni vet så har hon lärt sig åla sig fram, snabbt. Hon gillar att stå upp, men har inte riktigt förstått det där med att gå framåt, tack och lov det får vänta lite nu!
Dessutom har hon påriktigt börjat få smaka mat. Precis som med Leia och Mattis får hon äta det mesta själv, i fingerstora bitar. Majskrokar är favoriten just nu, hon kan lätt trycka i sig fyra stycken på rad utan problem. Trots att maten gjort att fisarna luktar lite värre, så har hon fortfarande inte gnällt en gång på magen! Jag förstår inte hur vi kan fått en så snäll tjej? Aldrig något gnäll!
Det bästa som finns är att leka med Leia och Mattis, och även fast de kan vara lite oförsiktiga så bara skrattar hon. Som här om dagen när hon fick en fotboll (uppblåsbar) rätt i ansiktet så började hon tokskratta. Och man ser i hennes ögon att hon längtar tills hon kan springa efter!
Allt det här, ålandet, ätandet och lekandet har gjort så jag känner att min lilla mysiga lugna bebistid börjar ta slut, och nu börjar en tid med massa utveckling och full fart. Jag har verkligen njutit av varje sekund med Unni dessa månader, och ser framemot att få njuta av att upptäcka världen med henne!
Grattis på halvårsdagen Bönan!