Jennie-Lie

Förra graviditeten fick jag mina första små bristningar vid vecka 26, och i vecka 30 så var i princip hela underdelen av magen täckt med dem.

Jag kom ihåg att jag inte ville ta några bilder på magen utan kläder efter det, och gjorde jag det så döljde jag bristningarna så gott jag kunde.

Sista magbilden med twinsen, och en av få utan kläder. Ovanför handen skymtar ni en bristning.

Jag fick faktiskt en gravidfotografering av barnens fantastiska faster, men eftersom tvillingarna kom redan i vecka 30 så han vi inte med den. Även om vi hunnit med den så hade jag nog inte tagit några bilder utan en tröja på mig. 

När jag efter graviditeten har kollat på bilder på mig och magen så har jag känt mig lite ledsen över att jag inte tog fler, eller bättre bilder. Det var det häftigaste jag har gjort att bygga två barn. Att jag var så hård mot mig själv, och inte vågade tycka jag var fin bara för lite ränder på magen.

Nu har jag turen att få uppleva en graviditet igen. Redan tidigt i den här graviditeten så lovade jag mig själv att försöka lägga mindre fokus på bristningarna, eftersom jag förstod att de skulle komma. När de kom så lovade jag mig att försöka vara ärlig med mig själv och omvärlden med hur magen ser ut.

Det är inte lätt, men jag ska klara det. Vet att det är hur många som helst som får bristningar. Men de syns allt för sällan bland alla andra ”perfekta” bebismagar. Så här kommer första riktiga bilderna på magen den här graviditeten, vecka 25 (24+4).

En helt normal, fungerande mage med lite ränder på sig. Jag är faktiskt riktigt peppad på att visa er magen hela vägen in i mål, och hoppas att det kan få någon fler att lägga mindre fokus vid ränderna. Mer fokus på den fantastiska kroppen vi har som kan bygga en liten människa.