Jag saknar verkligen Hampus, och det är en skön känsla. Jag saknar min älskade halva, inte för att jag inte klarar mig, utan för att jag vill bara med han. Att efter 10 år fortfarande få den känslan är fantastisk, man blir lite extra pirrig i magen, uppskattar det man har och bara lääängtar tills han är hemma.
Natten gick toppen, vi sov som stenar till 06:30, Mattis var fortfarande väldigt trött eftersom det blev en sen kväll. Det resulterade också i att lämningen på dagis blev lite jobbig.
Leia tog av sig skorna och sprang in, men Mattis var så ledsen. Jag försöker att aldrig stressa lämningarna, så jag satte mig ner på golvet med han. Då kom såklart Leia också och satte sig, men hon sprang iväg lite då och då. Tillslut så följde jag med in en stund, personalen lekte med Mattis och det gick bra. Men när jag gick så blev det tårar igen. Däremot så när jag går så går jag, då går jag inte tillbaka in. Så jag vinkade i fönstret och sen åkte jag.
Det är såklart alltid jobbigt att åka ifrån ett ledset barn. Men någon timme senare fick jag detta sms!
Underbart sms att få, jag passade på att svara att jag tycker de för ett toppenjobb. Dessa människor som tar hand om mina barn om dagarna är fantastiska, och de flesta dagarna så går lämningarna superbra och dagarna får vi höra att de alltid är glada och nöjda. Skön känsla!
Hur trivs era barn på förskolan? Och hur trivs ni? Tror det är minst lika viktigt att man som förälder trivs med förskolan, personalen och värderingar där.
Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också,
klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna,
klicka här!
Senaste kommentarer