Överväldigad
Jag blir helt överväldigad av alla era kommentarer på inlägget om att vänta barn. Tack snälla för alla era fina ord, kan inte beskriva hur glad det gör mig!
Samtidigt fick jag lite tårar i ögonen då ni är några där som förlorat sina barn i magen, ni är så starka som fick börja erat mammaliv med att säga hejdå! Om folk säger att jag är en supermamma som har två barn, vad är då inte ni?!
Och ni som idag har ett litet liv i er mage, en bebis som håller på att byggas. Jag lovar, ni kommer också bli supermammor! Det är en oro ni kan släppa!
Ja alltså den känslan, om skuld, den låg över mig hela tiden (fram tills förlossningen egentligen) eftersom jag visste att vår kille skulle komma förtidigt och detta på grund av MIG, så jag förstår dig precis. Men man får inte tänka så!
Nu föddes vår son i v 33 + 4 och vi var inte på neo mer än i 9 dagar, men han kom tidigare då jag mådde dåligt, urdåligt hela graviditeten och jag verkligen kämpade mig fram för att han ändå skulle ligga såpass länge i magen.
Nu är han 3 1/2 månad ( ca 1 1/2 korrigerad) och är som vem som helst i samma ålder. Han vägde 2750g när han föddes och nu närmare 7kg, vår lille gos.
Fina barn du har, jättesöta! 🙂