Vi har en väldigt slö söndag här hemma. Även jag har börjat känna av halsen och blivit snorig, så vila vila vila gäller nu.
Men idag har vi faktiskt sagt hejdå till våran vagn. Jag hade inte tänkt på att de skulle vara något jobbigt, men det var verkligen vemodigt. Vagnen som har stått i vårt vardagsrum i Göteborg, flyttat upp med oss till Östersund, som vi väntade på att få ta till sjukhuset och köra våra barn i för första gången och sen dess kört våra troll många mil!
Känslan och pirret när vi köpte vår vagn. Allt blev så verkligt, att det skulle komma två pluttar och sova där.
Vi fick gå med en tom vagn genom hela stan när vi skulle till sjukhuset. Men den var bäddad och redo för våra två hjärtan.
Hur små kan man vara? Första turen i vagnen!
Turen var dock bara att ta sig från en avdelning till en annan på sjukhuset. Men känslan att äntligen få se dem i vagnen gör mig tårögd fortfarande!
Några dagar senare så fick vi äntligen premiärköra barnen i vagnen på riktigt, utomhus! Vilken frihetskänsla och lycka!
Så många timmar och mil med denna vagn!
Haha är jag helt tokig som blir så känslosam av en vagn? Någon fler här inne som känt så när ni sålt något som era barn använt mycket?
Tack för all hjälp rymdskeppet!!!!
Vad har ni köpt istället ? Jag älskar vår donkey ?
Den nya familjemedlemmen är påväg hem till oss 😉 så snart får du se!
Hahaha, förstår dig till 100%! Jag har en märklig förmåga att bli känslosam till saker jag tycker om ?
Haha jaaa det var riktigt jobbigt!! 🙂