Jennie-Lie

Nu är det två veckor sen Trollen kom till världen, jag har hunnit samla mig och mina tankar och här kommer nu berättelsen om hur vår förlossning gick till. Delar upp det i tre delar för att få med alla små detaljer.

På onsdags kvällen så var vi på vårt första föräldragruppsbesök, vi kom hem och var alldeles trött och mosiga i huvudet. Efter middagen besämde vi oss för att ta en tidig kväll eftersom vi dagen efter skulle upp tidigt för att åka till min stuga och hjälpa min pappa dra in vatten inför sommaren. Jag hade som vanligt ganska mycket sammandragningar under kvällen, några som bara spände magen och några som värkte lite grann. Men när jag tidigare på söndagen varit inne för att kolla eventuell vattenavgång så sa de att det var normalt och inget jag behövde oroa mig för.

03.40 vaknar jag av att det känns som att någon smäller en vattenballong i magen och det bara rinner ut vatten i sängen. Första tanken är att jag varit kissnödig och inte vaknat, jag flyttar mig i sängen och igen känner jag hur det bara rinner något varmt ner i sängen. När mina tankar samlat sig lite, på några millisekunder, så hoppar jag upp ur sängen för att vara säker på att jag inte drömmer, nej då mer vatten kommer. Jag väcker Hampus försiktigt med ett ”Älskling kan du vakna?”, han vrider huvudet åt mitt håll långsamt och kollar trött på mig. ”Älskling, vattnet har gått.” får jag fram. Hampus flyger ur sängen ”Är du seriös? Ska jag ringa en taxi?”. Jag svarar att jag tror att jag är seriös och ber han kolla så att jag inte har drömt. Nej visst är det massa vatten i såväl säng som på golvet.

Jag går in på toaletten och sätter mig och kissar, bara så jag ska vara säker på att min blåsa inte tömt sig själv i sängen. Många säger att vattnet ska lukta lite hav, men jag kände ingen lukt och ville verkligen vara säker innan jag ringde förlossningen, eftersom jag varit där någon dag innan med samma fundering. Men jag kunde kissa och nu var det ingen fundering längre, mitt vatten hade gått. Chocken kom och jag grät, skrattade och ringde förlossningen från toaletten. Med darrande röst sa jag ”Hej jag heter Jennie-Lie och är gravid med tvillingar i vecka 31, och jag är väldigt säker på att mitt vatten precis gick”. Barnmorskan som svarade frågade några frågor och sa sedan lugnt att vi skulle ta oss till förlossningen då hon också, efter min förklaring, var ganska säker på att det var vattnet som hade gått.

 

Under tiden som jag satt på toaletten och pratade med förlossningen så hade Hampus ringt sin syster Johanna som bara bor 100 meter ifrån oss. Han var ner och öppnade dörren till henne så hon kunde hämta Chip. När de kom upp satt jag fortfarande helt naken på toaletten i chock, jag hade inte kunnat ta mig därifrån för jag ville inte blöta ner lägenheten. Jag hade inga bindor hemma så Hampus slängde åt mig en liten handduk som jag fick ha mellan benen, sen började han packa väskan.

Som tur var hade vi fått en packlista till förlossningen på föräldragruppen kvällen innan så Hampus grabbade tag i den och for runt i lägenheten och slängde ner allt vad vi kunde behöva. Johanna lämnade Chip hos sig och kom sen med bilen för att skjutsa oss till förlossningen.

Jag tyckte det kändes pinsamt att komma in till förlossningen med en handduk mellan benen så jag bad Johanna ta omvägen förbi Statoil ”Raggarn” som ligger 5 minuter helt åt fel håll. Där skulle även Hampus kunna köpa sig lite frukost, eftersom jag vet att Hampus inte funkar utan mat så kändes det viktigt att jag visste att han hade något att äta. De båda springer in, Hampus för att handla mat och Johanna för att hjälpa Hampus välja bindor, sen styr vi bilen mot förlossningen.

Det var en fantastiskt fin morgon och nu började nervositeten att komma. Vi var ju bara i vecka 31, men förstod att Trollen var påväg ut. Någonstans ekade ändå vår barnmorskas ord som hon sagt några veckor tidigare ”Om de skulle komma nu så kommer de klara sig.” Det var härliga ord att kunna luta sig emot och gjorde att vi kunde njuta och se framemot vad som skulle hända. 04:20 stod vi utanför dörren på förlossningen med väskorna i handen och ringde på klockan. Då kom jag på att vi inte ens visste om vi skulle få stanna kvar. Så när barnmorskan öppnade dörren så var det första jag sa ”Hej, vi fick skjuts hit så vi tänkte att det var lika bra att ta med oss väskorna.” Till svar fick jag ett ”Det var tur det för ni kommer vara kvar tills tvillingarna är ute.”