”Du och Hampus verkar ha det så bra tillsammans, något jag tyvärr inte känner med mitt barn pappa just nu. Bråkar ni aldrig? Hur gör ni i vardagen? Här finns det varken tid eller lust till kärlek och speciellt inte sex.”
För två år sen bodde vi i Göteborg, vi reste, var i Stockholm, prövade nya restauranger och njöt av varandra för fullt. Sen från att vara två personer i ett förhållande, med tid att umgås, resa och ha riktigt bra sex. Så kommer det två nya (eller en ny) personer som du ska anpassa dig och ditt liv till.
Jag och Hampus har det fortfarande bra, ungefär en gång varannan månad tar vi oss ut till någon halvdan restaurang bara vi två, orkar vi så tar vi oss en biofilm och sen är det hem till nattpasset. Men vi har ju faktiskt redan varit till Berlin bara jag och han, mer än flera par tar sig på flera flera år.
2009 i Thailand, tänk om vi visste att vi sex år senare skulle få twins.
Jag och Hampus har en grymt lång bakgrund tillsammans, vi känner varandra utan och innan och det kan både vara en styrka och en svaghet. Det är lätt att ta varandra för givet, man kan få anstränga sig för att inte tappa gnistan. Men samtidigt så är vi där för varandra på ett sätt som är oslagbart, vi känner av när den andra behöver avlastning, inte mår bra eller behöver ett tag för sig själv. Och vi tar inte illa upp. För att få familjelivet att fungera så behöver man turas om att vara pigg och utsliten, och ibland ta en för familjen.
Sen kommer det samtidigt in en annan slags kärlek i livet, barnen. Än kärlek som är starkare och mer fysisk än någon annan känsla jag haft innan. Att på riktigt få ont i kroppen när man är ifrån varandra, eller sitta och gråta över lyckan av ett leende. En kärlek, som en något helt annat än kärleken man känt innan.
Någonstans här så är det väldigt vanligt att man glider isär, kärleken försvinner någonstans bland alla blöjor, vakna nätter och hämtningar förskolan. Och jag kan förstå det, inte för att jag någonsin tvivlat på mig och Hampus, nej men kärleken och relationen ändras så är det.
Men hur gör man då för att försöka ta hand om sig själv och relationen i vardagen?
Ta en stund för er själv
Det är lätt att hamna i tankar om hur mycket man själv gör, jag diskar, tvättar, tog barnet som var vaket kvällen innan och jobbar. Men vet du, oftast så känner den andra partnern lika dant, och ofta beror dina tankar på andra saker. Som att du är hungrig, trött eller bara på dåligt humör.
Tillåt dig själv, eller din partner, att gå iväg en sväng. Ta en promenad, fixa lite mackor eller åk på gymmet. Jag lovar att dina tankar kommer försvunnit när du är tillbaka. När du är tillbaka så låt din partner få göra samma sak.
Tillåt dig själv, eller din partner, att gå iväg en sväng. Ta en promenad, fixa lite mackor eller åk på gymmet. Jag lovar att dina tankar kommer försvunnit när du är tillbaka. När du är tillbaka så låt din partner få göra samma sak.
Sänk förväntningarna
Det gäller i princip allt i livet, vad ni ska göra på dagarna, maten, städningen, disken, renoveringen som står och stampar. Ja när man har småbarn så tar allt så mycket längre tid än innan, och ibland finns bara inte tiden eller energin till att ta tag i det. Låt det då vara i någon dag tills du känner att du har energi, och gör då bara det nödvändigaste. Det är alltid smart att spara på energireserverna som förälder, eftersom man vet aldrig vad som händer någon timme senare.
Uppskatta det lilla
Vet ni hur mycket saker ni faktiskt gör för varandra i vardagen? Jag lovar att det är mer än du tror och tänker på, ta en dag och fundera. Och när du kommer på något du gjort, eller som din partner gjort för dig, skicka ett meddelande och berätta att du gjorde det för att du älskar den, eller älskar den för att den gjorde det där lilla som gjorde din dag lite lättare. La fram kläder till barnen, tog ut soppåsen utan att du bad om det eller torkade av bordet.
Let´s talk sex baby
Angående sexlivet så är det såklart inte som innan, barn som sover i sängen, vakna nätter och den lilla tiden man får själv kanske känns skönt att slippa ha någon krälandes på sig. Men ett tips är att om ni ens känner er lite sugen, ha sex INNAN ni sätter er ner för att mysa! Slår du dig ner som småbarnsförälder så är det kört, då tar tröttheten över.
Här är en bild jag skickade till Hampus, med texten Kärlek! (Han hade sett till att stoppa i motorvärmaren för att jag skulle slippa köra två nyvakna twins i en kall bil till förskolan).
Vi bråkar faktiskt väldigt sällan hemma, klart vi kan vara irriterade och lite gnäbbiga. Men bråk som i att skrika eller vara arg länge nej det händer aldrig. Det tar ju alldeles för mycket energi.
Men jag förstår par som separerar under småbarnsfasen, det är förjävla jobbigt ibland! Men innan det är försent så försök hitta tillbaka till personen som fick dig att stå framför spegeln och vara alldeles pirrig innan första träffen, när du låg vaken och väntade på svar på smset där du berättade att du faktiskt gillade honom (eller henne) eller den gången när världen rasade under dina fötter och du låg i famnen som ändå fick dig att känna dig trygg.
Vi har en plan, den planen är att finnas för varandra och våra barn hela livet ut. Men vem vet egentligen? Därför måste man ta vara på tiden som är nu.
Hur har ni det hemma egentligen? Har ni några hemliga knep att ta till när energin är på botten och blöjorna svämmar över?
Läs gärna dessa inlägg också
TACK för detta inlägget! Välbehövlig pepp i detta förhållandet!
<3
TACK för detta inlägget! Välbehövlig pepp i detta förhållandet!
<3