En hel natt

Jag ber om ursäkt för tjat kring det här med sovningen hemma. Men eftersom det tog en så tvär vändning från våra barns håll och jag fortfarande är lite chockad så får det bli ett inlägg till. Sen ska jag inte skriva mer på någon vecka så får vi se om det hållt i sig?

Men natten till i lördags hade vi den absolut bästa (om man ser till sömn) natten på 22 månader.

Leia sov i deras säng till 03, och då vaknade hon och kom tyst in i vårt rum och direkt jag lyfte upp henne så somnade hon om.

Och Mattis, ja han sov i deras säng till 07!!!! Alltså hela natten, inte ett napptapp, ingen nattskräck och ingen panik när han vaknade utan vi hörde han bara började babbla på. Wow!!! Kan det vara såhär alltså?

Jag som haft bilden av att ha två tonåringar liggandes bredvid oss, med napp i munnen och flaskor med välling på natten. Den bilden har verkligen börjats suddats ut. Så nu återkommer jag om ett tag så ser vi om den här drömperioden har hållt i sig eller om det var en kort förälskelse i sitt rum bara.