Och vilken dag

Alltså jag är just nu helt kär i mina små barn. Vilken magisk dag vi haft!

Började på djungelhuset med farmor och gammelmormor Margareta. Där var det full fart så han bara med en snabb bild när Leia springer omkring med gammelmormor.

De kastade bollar i bollhavet, åkte stora rutchkanorna, åt pannkakor och sprang runt runt.

Efter lunchen så packade vi in oss i bilen och skulle in till stan för att fixa nya skaloveraller till trollen. De somnade på den 5 minuter långa bilfärden, och fortsatte gott att sova i vagnen.

Men tyvärr sov de inte så länge och strax innan 15 var det lite kaos i vagnen. Och vi skulle vänta till Hampus slutade vid 16 för att åka och skaffa pass. Så jag fick göra något jag aldrig gjort under mina mammalediga dagar, vi gick till öppna förskolan som ligger mitt i stan. Där fick de leka igen, och äta pizzabullar till mellis innan vi mötte upp Hampus.

Brukar ni hänga på öppna förskolan?

Sen åkte vi till polisen för att fixa pass. Där blev det full fart igen och lek i lekhörnan.

Hela dagen har jag hela tiden blivit påmind om hur stora barn jag har. Leia som varit så rädd och tillbaka for fram som en virvelvind på egen hand idag. Och Mattis ville knappt hålla i min hand när han var ute och gick överallt, för buren ska man inte bli längre tydligen.

Jag kan ibland känna mig lite sorgsen över att vår bebistid lider mot sitt slut. Samtidigt som det är så häftigt att få se dessa två personer utvecklas till två individer, men redan massa kärlek till varandra. När den här dagen nu var slut så kröp de ner tätt ihop och somnade.

Tack för idag mina älskade hjärtan!

Någon fler här inne som känner sig lite förtvivlad över att bebistiden är över?