Låt det aldrig hända igen
Publicerad,
Föreställ dig att du behöver gå ner i det här rummen, men en av de du älskar mest i hela världen. Ni är magra, sjuka och kalla. Du råkade sätta dig ner när du skulle knyta ditt barns sko, då blev ni båda förda till den här ingången. Väl inne så får ni ta av er kläderna, tillsammans med 30 andra. Du ser att ditt barn är rädd, i vänthallen spelas det hög musik, de säger att ni ska få gå in till doktorn för en undersökning. Ditt barn går in först, skrikandes efter dig. Några minuter senare är det din tur, ditt barn är inte kvar. Du frågar när ni får ses, snart svarar de. De ber dig ställa dig vid väggen för att mätas, det du inte vet är att bakom väggen sitter en man med ett gevär, och du hinner bara vända ryggen mot väggen så skjuter han. De talade iallafall sanning, nu är du tillsammans med ditt barn igen.
Den här avrättningsmetoden uppfanns på Sachsenhausen, han som uppfann metoden fick åka runt i landet till andra läger och föreläsa om avrättningarna. Han fick en rejälbonus, långa semestrar och en tapperhetsmedalj.
I Berlin så tog vi oss ut till Sachsenhausen, tysklands första koncentrationsläger för judar.
Ingången ”arbeit macht frei”, arbete ger frihet står det vid ingången.
Efter att lägret stängdes så revs stora delar av barackerna. Någon original finns kvar, någon var uppbyggd och i övrigt så var det stora markeringar i marken där barackerna hade stått.
I det här lilla tvättrummet skulle de tvätta sig, ungefär 400 stycken samtidigt. 30 minuter hade de på sig från uppstigning till att de skulle vara klara med tvätt, bäddat sängen, ätit och hunnit göra sig iordning för dagen. Blev de sena så hände det ofta att de dränktes i tvättrummen.
I bakgrunden är ett minnesmonument rest vid station Z, alltså den sista stationen för fångarna. Här gasades eller sköts de ihjäl, ofta minst 30 stycken på en gång. Deras rekord, 10.000 på en dag.
Idag är det över 70 år sen som det här lägret stängdes ner, men än idag så syns spåren. Kulhål i väggarna, sprutor från medicinska expriment och byggnaden där flera tusentals människor avrättades. Vi kan väl lova varandra att aldrig någonsin göra såhär igen? Vi kan väl lova att uppfosta våra barn till människor som ser alla människors lika värde? Och vi kan väl lova att när någon kommer och trycker ner andra människor att vi ställer oss upp tillsammans och säger ifrån?
Att det idag finns ett parti i riksdagen som har de här värderingarna, att alla inte bör få finnas, att ditt ursprung eller hudfärg gör dig mindre värd, eller att du inte ska få älska vem du vill får mig att gå sönder inombords. Vi alla behövs, vi alla behöver hjälpas åt och först då kan vi vara säkra på att det här aldrig kommer att hända igen.
Alla bilder är tagna av min kära man Hampus Wickström!
Hua så hemskt! Jag blir tagen bara av att se på de bilder och läsa vad du skrivit. Men, jag måste bara någon gång åka dit själv och få uppleva det själv.