Igår när vi for runt kring hela stan så blev det mycket bilåkande för trollen. Jag räknade att vi klev in och ur bilen 5 gånger på olika ställen, men inte en ända gång var det skrikigt i bilen. Det är så otroligt skönt att de trivs bra i bilen, speciellt när man kör själv. Båda sitter i baksätet så om de väl blir ledset så är det inte så mycket man kan göra åt det. Kanske är det därför det går så bra också?
Hur är era barn, trivs de i bilen!? Behöver de underhållas mycket?
När vi inte åkte bil så fick de krypa runt och leka på bäst de ville, här njöt vi av solen på en parkeringsplats medan vi väntade på morfar (ni kan ta det lugnt de fick bara krypa i rutan).
Idag blir det däremot inte så mycket bil, vi väntar finbesök av några mammor från föräldragruppen. Eventuellt åker vi på middag ikväll hos min familj. En helt perfekt fredag alltså!
Det har nog aldrig varit problem att åka bil här, vilket vi tycker är väldigt skönt eftersom vi ändå åker en hel del bil och ganska långa sträckor. Första gången jag körde långresa ensam var pojken 4 månader och det gick för det mesta bra så länge bilen var i rörelse. Att stå i kö till båten utan att komma ur bilen var dock lika med dödsångest… Lättare gick det nu sista gången när han var 10 månader. Visst kan han bli uttråkad efter "för lång tid" i bilen, men i kön till båten kunde man iallafall plocka fram lite Babblarna och djurspel och hålla honom på ok humör 😉 Någon enstaka gång har jag svängt av motorvägen och stoppat in tutten när han har protesterat i 10 minuter och man vet att får han bara den så sover han sedan 😉