På torsdag drar vi iväg på en minisemester, vi flyger ner till Stockholm för att fira midsommarhelgen där. Som jag längtar. Vi bodde ju i Stockholm i fyra år, och även fast jag inte alls är sugen på att bo där igen (iallafall just nu) så känns det som man kommer hem. Älskar pulsen, allt vatten och alla fina vänner vi har där.
På söndag kommer sen min familj söderut och vi ska åka till min mormor en vecka. Hampus åker tillbaka hem och jobbar en vecka, sista veckan innan han blir pappaledig i ett halvår! Blir perfekt att han får lägga all kraft på jobbet och vi får semestra hos barnens gammelmormor!
Därför är det också lite fullt upp här, med packning, jobb och planering. Ska jag vara ärlig så börjar jag svettas lite bara jag tänker på att flyga med trollen, inte för att jag inte tror de ska gå bra med dem, utanför jag är flygrädd! Pch i vanliga fall är det ju bara jag, men ni har jag de värdefullaste någonsin med mig. Men vi kände att det var dags, trots flygrädsla så gillar jag att resa och vi vill snart ta oss utomlands med trollen.
De sista två dagarna nu får barnen ha på sig pyjamaser om dagarna så det inte blir så mycket tvätt. På så sätt får vi med oss så mycket kläder som möjligt!
Jag har aldrig varit flygrädd, men nu ska vi snart flyga till USA och jag känner att svetten kommer varje gång jag tänker på att jag utsätter mitt barn för livsfara på det sättet 😮 helt ologiskt då det är sjukt mycket farligare att åka bil eller ens kliva utanför husets väggar. Har hört att det är större risk att bli dödad av en ko än att vara med om en flygolycka, känns rätt skönt att tänka på när oron kommer krypande 😉 men alltså ska det fortsätta vara såhär resten av livet? Att man är så omåttligt rädd för allt som potentiellt kan skada barnet?! 😮 blir kanske inga möten med kossor inom närmsta framtiden i alla fall 😉