Ibland blir det bara bajs

Skulle ge mig ut på dagens runda, intervaller. Har känt senaste dagarna att jag haft lite ont i benen, träningsvärk tänkte jag, men så fel jag hade.

Drog med mig Hampus ut för en kvällsrunda, familjen vaktade de sovande trollen. Vi tar skogen, intervaller går ändå så snabbt så inga mygg hinner bita oss! Säger jag.

Redan första stegen känner jag att det hugger strax under knät. Försöker springa på och mjuka upp benen så släpper det nog. Men jag inser tillslut att det snarare blir sämre för varje steg. Hampus säger åt mig att vi ska gå istället, han ser att jag har ont. Med tårar i ögonen så försöker jag lite till, men det går inte. Så mitt i skogen går vi, med tusen mygg sittandes på axlarna, och känsla över att vara helt värdelös. Ska min kropp inte orka springa mer än några veckor utan att gå sönder!?

Jag vet precis vad det är, benhinneinflammation. Varje gång så kommer det. Hur försiktig jag än är. Nu har jag knappt sprungit på någon asfalt alls, jag har verkligen startat med korta distanser och jobbar mig sakta sakta uppåt. Men inte ens det går.

Jag ska ge sem helgen på sig att reparera sig själv, med massage och linnement. Annars så blir det sjukgymnasten.

Jag vill känna mig som en stark mamma, idag gör jag inte det…