Ibland kikar jag in i mina egna kategorier, för att läsa och minnas. Endel inlägg kommer jag inte alls ihåg medan endel känns som det var nyss jag skrev. Jag har en kategori som heter vecka för vecka där jag från och med vecka 19 gjorde uppdatering på hur graviditeten funkade.
Vecka 25 var jag med min familj på Upper house SPA i Göteborg, en fantastisk dag och jag njöt av livet. Jag passade även på att ta en bild på magen i SPA morgonrocken.
Tänk att Leia och Mattis låg och växte till sig där inne. De stannade alltså nästan 6 veckor till efter denna bilden togs, och magen han bli mycket större. Jag kan verkligen verkligen sakna känslan att ha två liv som växer i sig. Spänningen, förväntan och nyfikenheten över att inte veta vad som väntar. Om vi någongång skulle skaffa fler barn så undrar jag om man kommer njuta lika mycket, och vara lika förväntansfull? På något sätt känns det som att den känslan jag hade där och då aldrig kommer tillbaka, vilket är lite sorgligt.
Men det var ju inte det jag ville prata om, utan kroppen! Jag passade på att ta en bild när vi var på Copperhills spa i veckan, ungefär ett och ett halvt år senare.
Det är så lätt att se bristerna på kroppen, kanske speciellt efter en graviditet. Jag känner att min kropp har ändrats mycket. Bristningarna finns kvar, magen har fått ett litet häng över kejsarsnittet, brösten är som två platta påsar och hänger där de vill. Men den här kroppen har gett mig och Hampus det absolut bästa vi har, man får påminna sig själv om att det är värt det. Jag försöker lägga fokuset nu på att känna mig stark, därför blev jag så ledsen när mina knän fick en inflammation när jag sprungit för långt. Då kände jag mig som en svag mamma, och det kändes tusen gånger värre än bristningarna på magen. Varför? Jo för bristningarna är där, de kan jag inte göra något åt. Men min styrka och kondition kan jag påverka och få mig att orka mer.
Nu har jag iallafall klarat av att gå fram och tillbaka till jobbet, 1,5km tur och retur varje dag sen jag började. Bara det gör att jag känner mig lite starkare. Och min träningspepp börjar komma tillbaka så min plan är att jag och Hampus ska ta oss ut på gården på kvällarna för att träna tillsammans medan barnen sover (om de fortsätter sova såhär bra).
Hur känner ni andra mammor er i era kroppar? Bryr ni er inte? Tycker ni det är jättejobbigt? Jag tycker att tvillingarna, Angelica och Jessica Lagergren är helt fantastiska att följa på både blogg och instagram för motivation och inspiration till träning och må bra i sin kropp.
Va skönt att läsa detta inlägg!
Jag har försökt att acceptera o trivas med "bristerna" men det är svårt. Hela magen är full av bristningar så det ser ut som ett russin & brösten har blivit hängiga.
Att dessutom ha 12 kg kvar till startvikten känns lite tungt ibland!
Jag är ute med barnvagnen minst 4 km om dagen, det gör skillnad! Märks om jag skulle hoppa över nån dag!
Gullis, jag vet precis hur det känns. Va grym du är som tar dig ut 4km varje dag, applåd!!!!!
Jag är nog egentligen inte så bekväm som jag skulle vilja vara. Jag köper annorlunda (mera löstsittande) kläder, jag tänker mig för när jag böjer mig framåt (hej magdegen!) och jag var lite nervös inför solsemestern vid midsommar, som var första offentliga framträdandet i bikini så att säga. Bristningar har jag haft sedan jag började spela fotboll och hade benmuskler vid 12 års ålder, och att få byta BH-storlek gör mig ingenting. Det är väl att det hänger lite mera här och var. Men det är ju fantastiskt vad den har varit med om, och jag är så tacksam att man "fortfarande" får fina blickar från partnern 😉 Dock borde jag bli mycket bättre på att hålla kroppen stark, inte minst för att det tär på den att bära runt på en 1-åring varje dag 🙂
Åh jag förstår helt vad du menar! Jag känner mig inte alls bekväm i samma kläder längre. Skulle verkligen behöva en helt ny "mamma-garderob". De där små kjolarna som jag hade innan vet jag inte när jag ska ha!? Haha!!!