Blev så glad över att det trillade in så många kommentarer på det här inlägget om barnkläder här hemma hos oss. Ni var flera som kunde känna igen er i mina tankar, men också några som verkligen inte höll med mig. Tillexempel denna kommentar som jag fick
Hej, så var det här hemma också i början. Men jag hävdar att det inte är enbart mitt fel/ ditt fel som rubriken lyder. Jag tycker även att partnern har ett ansvar att inse att ”men vänta nu har det gått 1 år och jag har fortfarande ingen koll på barnens kläder eller tvätt, vika etc”.. Tycker aldrig det är så enkelt att det är ditt ansvar att släppa in. Även partner har ett ansvar att hjälpa till.
Jag fick några som inte höll med mig utan att det faktiskt är partnern som behöver ändra sig. Men jag håller inte med. Det är klart att om man har en partner som inte alls hjälper till hemma och lyfter sitt finger så då måste man såklart försöka fixa det och förstå varför den andra inte hjälper till (och om din partner bara är sån så får du väl fundera på andra lösningar). Hampus gör nog mer än vad jag gör hemma, bakar, städar, fixar i trädgården och är med våra barn så allt jag ville säga förra inlägget var att ibland behöver vi bryta mönster.
I vårt förhållande så kompletterar vi varandra väldigt bra, och har alltig gjort. Hampus gillar att dammsuga, jag gillar att diska. Hampus bakar och jag tvättar. Så har det bara blivit, vi gör det vi faktiskt tycker är roligt (eller minst tråkigt) och det funkar bra. Men ibland så måste man bara backa och tänka på varför det blivit som de blivit, och konsekvenserna av det.
Som det här med barnkläderna, jag tycker det är superroligt med barnkläder (driver ett konto på instagram med mycket inspiration på barninredning och barnkläder @jennielie heter jag där). Det är jag som upptäckt när något är för smått, när vi saknar något eller när något behövs bytas ut. Helt naturligt eftersom det är jag som varit hemma med barnen 24/7 i 14 månader. Men alltså vad skulle jag kunna gjort annorlunda? Jo på kvällarna/helgerna hade jag kunnat säga till Hampus att ”Mattis har inga byxor kvar, kan vi inte kika om vi hittar några på nätet?” eller ”Leia behöver tröjor, kan du ta en sväng på stan på lunchen och se om du hittar något?”. Då hade alltså jag gett Hampus chansen att vara med och få en insyn på barnkläder, både storlekar och vad vi har/inte har.
Nu har jag precis tokrensat bland barnens kläder, och säljer bort allt som är för smått och inte används. Det gav mig en bra överblick på vad barnen faktiskt har, och vad de saknar. Direkt höll jag på att klicka mig in på lite webshopar och beställa hem nya kläder, men precis då kom jag på att det är så här jag alltid gör, och Hampus får inte överhuvudtaget se kläderna förrän de är hemma. Istället så berättade jag för Hampus, och vi tog en dag på stan tillsammans för att hitta de vi saknade. Blev bara en massa plus. Hampus hittade grymt fina kläder till barnen, vi båda fick kolla på vilka storlekar barnen faktiskt har och vi hade en supermysig dag tillsammans. Sån enkel grej! Och inte nog med det så tog Hampus och strukturerade upp hela vår tvättstuga, och barnens garderober så nu har han stenkoll.
Hampus har ju koll på massa saker som jag inte har, att ta hand om gräsmattan tillexempel (jag har inte klippt gräsmattan en gång iår). Men jag tänker att det är för han gillar den stunden för sig själv. Precis som Hampus tänkte att jag gillade stunden i tvättstugan för mig själv (vilket jag gör), men jag behöver såklart klippa gräsmattan för att förstå alla verktyg och planer som Hampus pratar om. Så det blir min uppgift till nästa år, att sätta mig in i trädgården.
Jag blir bara så less att vi bara ska skylla ifrån oss på att den andra partner alltid är den som gör fel. Låt oss kolla på vad vi själva gör, och vad vi kan ändra för att göra det lättare för partnern att vara med i det? Allt för att få vardagen och familjen att må så bra som möjligt.
Världens absolut bästa man och pappa!!! Jag älskar dig!
Senaste kommentarer