Jennie-Lie

Att flytta hemigen har känts otroligt skönt och mycket bättre än vad jag vågat hoppats på. Lägenheten var fantastisk och vi behöver bara få upp våra personliga saker, men det känns redan hemma. Göteborg är några grader varmare kan jag berätta, här har jag fått tagit upp vinterjackan igen då det på morgonen är frost fortfarande.

 

Göteborg saknar jag inte så mycket som jag trodde, däremot tänker jag mycket på Stockholm. Det är en fantastisk stad och det är trots allt där jag, Hampus och Chip spenderat största delen av vårt liv tillsammans. Men vi tänker oss försöka besöka Stockholm ofta, även när trollen har kommit,

 

Flytten till Göteborg är absolut inte något vi ångrar, snarare tvärtom. Under året vi har bott där så har vi lärt oss mycket om oss själva, om varandra och om oss som par. Jag tror att om vi hade bott kvar i Stockholm så hade jag inte haft två troll i magen nu, vi hade inte flyttat hem på några år (även om vi innerst inne har längtat) och vi hade tagit vägen som alla förväntade av oss när det gäller karriär, boende, barn mm.

 

Vi har haft ett ”terapeut-år” och insett vad vi faktiskt vill med livet, vad vi tycker är viktigt och hur vi vill spendera kommande åren. Många frågar om vi flyttat hem för att vi ska ha barn, och absolut är det så, men beslutet att flytta hem hade vi tagit innan vi fick reda på att jag var gravid. Sen fick allt gå lite snabbare än vad vi tänkt oss men slutresultatet hade varit detsamma. Just nu är det här vi vill bo och leva, nära familjerna, naturen och i en stad där det finns många möjligheter till utveckling.

 

Att våga ta andra vägar än vad man förväntas är svårare än vad man tror, och ibland är det svårt att skilja på vad jag vill och vad andra tycker jag ska göra. Men när man väl kommit fram till svaren så känns allt så självklart och vad andra tycker och tänker spelar ingen som helst roll.