Header Image

Jennie-Lie

Hej! Underbart att du har hittat till min blogg. Här skriver jag, Jennie-Lie, om mitt liv tillsammans med min man Hampus och våra tvillingar Leia och Mattis. De föddes 28 maj 2015 i vecka 31. Och i Januari 2018 väntar vi ett litet syskon. Vill ni kontakta mig för frågor eller samarbeten så gör ni det på [email protected]

V.19

Publicerad,
Idag knallar vi in i v.19!
 
Snart halvvägs in i graviditeten, om man kollar på genomsnittslängden för tvillinggraviditeter som är 37 veckor så är vi mer än halvvägs. Men vi går efter 40 veckor iallafall. Den senaste veckan så har jag plötsligt börjat förstå vad barnmorskorna menar med att man får krämpor tidigare när man bär på tvillingar.
 
– Tröttheten har blivit bättre, jag orkar hjälpa till och ibland till och med laga middagen när jag kommer hem efter jobbet. Det är något som Hampus annars helt har behövt tagit över.

– Jag har börjat känna av ryggen och har svårt att sitta still en längre tid, ligga ner går däremot bättre.

– Sammandragningarna har kommit, innan den här veckan har jag varit osäker på vad en sammandragning är och hur de känns . Men nu när jag går eller reser mig hastig så krampar hela magen ihop, blir stenhård och värker om jag inte sätter mig ner eller stannar. Solklara sammandragningar enligt barnmorskan.

– I lördags kände jag för första gången små sparkar av trollen. Vi hade precis lagt oss för att sova och Hampus höll som vanligt handen på magen. Sen kände jag hur det började ”trumma” precis vid Hampus hand. Trodde det var han som låg och rörde på fingrarna, men han blev förvånad när jag frågade om han låg och slog mig på magen. Det var helt enkelt bara trollen, var väldigt fint att få känna av små små rörelser för första gången. Men Hampus är nog mer ivrig än mig på att det ska börja kännas utifrån.

– Mina naglar och hår växer som aldrig förr, men jag känner tyvärr inte av någon ”glow”. Känner mig fortfarande mest blek och sliten.

Hampus lyckades fånga magen på bild igår, vi har också bestämt oss för att försöka hinna/orka med att ta lite riktiga magbilder nu när det växer så mycket. Som ni ser så håller sig Chip gärna nära mig och trolllen, det enda som lockar iväg honom, är när kylskåpsdörren öppnas.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *