Jennie-Lie

Igår var vi prick halvvägs in i graviditeten, så jag tänker att jag ska sammanfatta den första halvan.

Från dagen vi plussade (v.4) till dagen då vi berättade för familj och vänner så gick det så långsamt. Jag mådde fruktansvärt dåligt, åt nästan ingenting och det ända jag var sugen på var snabbmakaroner och falukorv. Här fanns det också en konstant oro över att någonting skulle hända, varje gång jag gick på toa så var jag tvungen att tjuvkiks så det inte var något blod.

V.10 berättade vi för familjerna och allt kändes mycket lättare, men också mycket mer på riktigt. Det var snart dags för första barnmorskebesöket och illamåendet började sakta avta. Nu var dagarna helt okej, kvällarna var värst så efter jobbet blev det mest soffläge.

V.13 äntligen var vi i den veckan då man kan anse att graviditeten är lite säkrare från missfall. Och efter den här veckan så har tiden bara runnit iväg. Illamåendet försvann, vi fick reda på att de var tvillingar och att de trivdes bra i magen.

V.15 här började magen växa ordentligt och v.17 så var det definitivt en mage som inte bara berodde på julmaten. Efter V.17 så började också nedräkningen till RUL, trots att vi sett trollen två gånger innan så blev det en liten längtan till att få se att de växt som de ska, men också en oro. Tänk om det skulle visa att det var något fel.

V.19 Dags för RUL, det är en svår känsla att beskriva när man stiger in i rummet, rummet man sett flera gånger på bilder i lärobäcker och annat, men nu är man där för ens egen skull. För våra troll. Och när allt såg bra ut så kunde vi verkligen pusta ut.

Idag funderar jag verkligen på hur tiden kunde försvinna så snabbt efter jul, att det nu är ljust ute på morgonen när jag vaknar och till och med när man går hem från jobbet. Sommaren är runt hörnet och när sommaren är som bäst så kommer våra troll titta ut. Nu hoppas jag bara på att de vill stanna inne så länge som möjligt. Tjocka på sig ordentligt där inne så de är friska och krya när de kommer ut.