Jennie-Lie

Här kommer del 2 av min amningsberättelse, del 1 hittar du här.

 

En och en halv vecka efter att Leia och Mattis föddes så var det dags för mig att försöka amma Mattis för första gången. Han var allmänt lite piggare och lite större än Leia, samt att han hade visat lite tecken på att han ville suga (mycket napp i munnen och vred och vände på huvudet vid matdags). Så de frågade om jag ville försöka. Fortfarande var han så liten och lelös, sköterskorna fick hjälpa mig att lägga till honom bra, men då förstod han direkt vad han skulle göra. Jag satt helt stum över att han hade full koll på vad han skulle göra, även fast han var så liten och bara för någondag sedan inte ens hade orkat röra sig. Men nu låg han där och fick i sig mat. Några minuter senare så sov han. Det var ansträngande att amma.

Leia och jag prövade för första gången några dagar senare, hon var mycket tröttare och visade inte lika stort intresse för bröstet. Hon slickade lite, försökte sig på något sug, men sen så somnade hon. Några dagar senare så fick vi pröva med amningsnapp och genast så gick det lite bättre.

 

Dagarna gick och vid måltiderna som de var vakna så fick de pröva amma, men nu började de vara vakna mer och mer, och gärna samtidigt. Sköterskorna var på mig om att dubbelamma, prövade om och om igen men varje gång så var det bara knöligt och bökigt. Fick inte till någonbra sittställning, Leia fick inge grepp och när jag försökte hjälpa henne så tappade Mattis greppet istället. Sen skulle de rapas, för om inte Mattis rapade så kom all mat upp igen. Och då var Hampus tvungen att hjälpa till att antingen rapa en eller hålla i den andras huvud. Så jag såg ingen som helst positiveffekt på det hela, Hampus var ändå tvungen att hjälpa till så vi sparade ingen tid, jag kände mig bara som en mjölkmaskin det var inte mysigt överhuvudtaget varken för mig eller tvillingarna. Så tillslut så diskuterade vi med en sköterska och bestämde oss för att börja pröva med flaskan. Så jag ammade Leia och Mattis varannan gång, och varannan gång fick de flaska (men fortfarande med min pumpade bröstmjölk).

 

 

Helt plötsigt började det gå mycket bättre, inom bara någon dag så åt Mattis allt han skulle vid både amning och flaskmatning och hans sond kunde dras. Leia var fortfarande trött och vi fick kämpa i henne maten. Vi prövade dra sonden en gång på sjukhuset, men fick sätta tillbaka den efter ungefär ett dygn då hon inte orkade äta utan behövde få i sig maten via sonden.

Andra gången vi prövade dra sonden så var det samma dag som vi skulle hem. Vi åkte hem, ammade de varannan gång plus att Leia fick flaska också eftersom det är lite lättare. Men när vi skulle tillbaka för koll två dygn senare så tog det stopp igen, hon orkade inte äta mer själv plus att hon hade lågt blodvärde och att det var väldigt varmt ute så hon var allmänt slö. Så sonden åkte tillbaka in och vi fick order om att bara ge henne flaska så vi visste exakt hur mycket hon fick i sig, men hon fick amma lite grann mellan målen om hon var vaken. Här vände det för henne också, dag efter dag så orkade hon äta mer och mer. Och rätt som det var så bara försvann maten i henne. Äntligen kunde vi dra sonden!