Idag gav Hampus mig i uppgift att laga chili, det brukar annars vara hans paradrätt men eftersom han lovat bort sig själv på baseballträning idag så fick jag ordna med det. Inga problem tänkte jag, och det gick hur bra som helst tills den absolut sista punkten, ölen. Vår kapsylöppnare gick sönder för flera månader sen, men vi har inte haft någon anledning att köpa en ny. Jag dricker ju av förklarliga skäl inget, och Hampus har 1000 olika trick för att få upp kapsyler. Även jag prövade med gafflar och bordshörn men kapsylen satt kvar. Eftersom chilin ska stå och puttra i över 6 timmar så var jag tvungen att få i ölen i chilin.
Det var bara för mig att knalla ner till pizzerian mittemot oss osminkad, i mjukiskläder, med ölen och magen i högsta hugg. Folk som satt och åt lunch slängde konstiga blickar på mig, tog ett tag innan jag förstod varför. Bebismage och öl är inte den bästa kombon, inte hade jag tänkt på det. Men servitrisen skrattade när jag förklarade läget och undrade om han kunde öppna flaskan åt mig. Han sa snällt att han gärna skänker mig en öppnare så att jag kunde öppna den själv. Studsade (så gott jag kan) hem och öppnade min öl och hällde på den över köttbitarna.
Redo för matlagning!
Så chilin han klart till middag och jag fick en öppnare på köpet. Hoppas bara att alla som såg mig inte trodde jag skulle hem och njuta av en stor stark. Undrar hur jag själv hade regerat om jag sett mig själv? Haha!
Hahaha vilken komisk grej 🙂 Gjorde själv något liknande när jag var i Spanien förut faktiskt (dock var jag inte gravid). Men då hade vi köpt vin på mataffären på vägen tillbaka till hotellet (inget konstigt med det). Kruxet var då bara att det inte var en skruvkork. Så vi fick gå ner till receptionen och fråga om de hade någon "sacacorchos" vi kunde få låna. Kommer nog aldrig glömma att korkskruv heter så på spanska 😉
Låter som ett gott recept! Kanske dela med dig?
Det ska jag absolut ta och göra 🙂
Haha! Tack för ett gott skratt! ?